Hur bryter du dig loss från djupt inlärda psykologiska motstånd?

Den osynliga väggen som står mellan dig och det du vill är ditt psykologiska motstånd. Du stöter mot den här väggen, blir nedslagen och reser dig igen. Du upprepar detta mönster hela tiden genom livet. Du kanske inte ens är medveten att du stöter på en vägg av motstånd. Du har en känsla av återkommande självnedslag eller självsabotage.

Psykologiskt motstånd utgör inte bara en inre barriär utan medför också att du agerar mot dina egna behov. Under inverkan av ett sådant motstånd så skiftar du inte från dina negativa känslor, förändrar dina dåliga vanor, till att initiera planer och strategier för självförverkligande. Du öppnar inte upp ditt sinne för mer objektiva övervägningar av dina uppfattningar och övertygelser.

De inre psykologiska motstånden är scheman som är övertygelser du håller om dig själv och dina vanliga reaktioner på erfarenheter som bildades under dina första år. Du har vuxit upp med dessa scheman utan att ifrågasätta dem och ofta utan att ens vara medveten om att de existerar.

Scheman eller livsfällorna kan vara mycket motståndskraftiga mot utmaning eller förändring. Vilket resulterar i att du tänker på och reagerar på senare händelser, relationer och erfarenheter på sätt som kan hindra dig från att uppfylla dina mål och att ha ett kvalitativt liv.

Varför är det svårt att göra sig fri från dessa övertygelser?
Övertygelserna erbjuder dig ett sätt att undvika dina djupaste känslor och ett skydd mot andra så de inte kan såra eller nå fram. De erbjuder dig även en känsla av kontroll. Men du kan även agera tvärtemot dessa övertygelser för att motbevisa dem.

När du befinner dig i en inre eller yttre händelse i ett sammanhang som triggar dessa övertygelser, driver de ditt sinnestillstånd och ditt agerande (modes). Liksom väggar har olika sammansättningar uttrycker olika modes olika känslotillstånd.

Vilket psykologiska motstånd har jag?

Du kan variera mellan olika känslotillstånd när dina övertygelserna triggas. Känslotillstånden kan till exempel vara:

följsam resignerande; vilket innebär att du låter dig bli illa behandlad av din omgivning av rädsla för att bli avvisad eller utesluten. Du gör inget för att förbättra din situation. Du ser dig själv som beroende av andra och söker bekräftelse hos dem.
självömkande; vilket innebär att du uttrycker dina behov men håller avstånd till andra genom att vara anklagande och säger till andra att de inte förstår dig eller klagar, gnäller och har ursäkter varför förändring är omöjligt.
avstängd självtröstande; vilket innebär att du sysselsätter dig med aktiviteter som lugnar dig, stimulerar dig eller distraherar dig från att uppleva negativa känslor. Du har ett beroende av vissa aktiviteter eller tvångsmässigt engagerande i olika aktiviteter. Aktiviteterna kan vara arbetsnarkomani, överdriven träning, alkohol och drogmissbruk, tvångsmässigt spelande, promiskuöst sex, dataspelande eller tv-tittande.
överkontrollerande; vilket innebär att du försöker kontrollera dig själv och andra genom strikta rutiner och livsregler eller ältande av olika frågor. Du vill att allt ska vara perfekt för att undvika katastrofer, kritik eller onda avsikter hos andra.
bekräftelsesökande; vilket innebär att du söker bekräftelse, uppmärksamhet eller acceptans hos andra i din omgivning. Du är utseende- och statusfixerad, men uppträder inte överlägset i dina försök att få bekräftelse från andra. Du söker bekräftelse för att kompensera för att du upplever dig ensam.
straffande; vilket innebär att du kritiserar dig själv för de misstag som du upplever att du har gjort. Din inre röst är sträng, kritisk och oförlåtande. Ditt agerande är självdestruktivt.

Hur kommer det sig att jag motsätter mig en förändring?

Att du motsätter dig en förändring kan bero på att förändringen kan orsaka rädsla, ångest eller smärta.

Du är rädd för att ge dig ut i det okända, och det är enklare att välja det kända.
Du känner dig osäker för du vet inte vad du kommer att möta eller finna.
Du är rädd för att misslyckas och den smärta som det kan orsaka paralyserar dig.
Du är rädd att för att göra andra misnöjda om du gör något fel eller att du kommer att stötas bort.
Du är rädd för vad andra kommer att säga om dig eller tycka om dig.
Du känner dig inkompetent eller inkapabel.

Hur bryter du dig loss från ditt psykologiska motstånd?

När du vill göra en förändring är det lättare att du instinktivt väljer bort det som vore bästa för att uppnå en förändring, istället väljer du det som just nu känns minst negativt laddat eller får dig att må bra. Att du rutinmässigt faller in i ditt psykologiska motstånd leder till att du dras tillbaka om du försöker bryta dig loss från motståndet.

Du behöver ta fram den del av dig som är den sunda vuxna, för att kunna bryter dig fri från ditt psykologiska motstånd genom att:

bekräfta de känslor och den smärta som ditt inre barn upplever; Jag ser att du är rädd och jag förstår att du är rädd, det skulle jag också vara
ge dig själv hopp; det här kommer att gå vägen, du kommer att klara det
gör dig medveten om vad som pågår
analysera om det är rimligt att acceptera dina frustrationer, känslor och impulser utan att agera
om det är rimligt att agera försök att förändra situationen så att du ändamålsenligt kan tillgodose dina egna behov.

Om du har gjort många försök att bryta dig loss utan att lyckas kan det ibland behövas professionell hjälp. Behöver du hjälp så kan du boka en tid hos mig genom att kontakta mig på info@vicente.se

25 februari, 2018

Varför ska jag gå i terapi? Jag är inte psykiskt sjuk!

Du är kanske en av många som har gått på myten att gå i terapi gör du bara om du mår psykiskt dåligt eller behöver stöd. Du tror att terapi är bara för dem som har varit med om svåra trauman, haft en jobbig barndom eller lider av någon typ av psykisk ohälsa.

Du kanske har en bild av terapi som du har sett i amerikanska filmer. Där personen antigen ligger i en divan eller sitter på en stol och diskuterar livet – hela livet ut.

Det finns, i motsats till vad som ofta skrivs i tidningar och visas på TV, oändligt många fler anledningar att gå i terapi än bara psykisk ohälsa som motiverar människor till att gå i terapi.

Vilka anledningar motiverar andra att gå i terapi?

Jag vill förstå mig själv bättre
Självkännedom är att förstå sin personlighet och motivation, sina beteenden, vanor, känslomässiga reaktioner och tankeprocesser. Större självinsikt och mer självkännedom kan också hjälpa oss att göra bättre val, och framför allt att förstå våra beteendemässiga reaktioner.

Jag vill bli en bättre ledare
Ett bra ledarskap gör en stor skillnad. Den viktigaste uppgiften en ledare har är att skapa ett positivt resultat. Detta görs först och främst genom att en ledare ska tillvarata medarbetarnas kunskaper och samtidigt utveckla den verksamhet som man arbetar.

Jag vill bli en bättre förälder
Nyckeln till ett bättre föräldraskap och mental hälsa kan vara så enkel att släppa taget om oro och sluta döma oss själva.

Jag vill utvecklas
Personlig utveckling är allt som tar dig mot att bli personen du vill vara. Första steget är att faktiskt bestämma hur man vill vara som person.

Jag vill prata med någon som lyssnar
Ibland behöver du dela dina upplevelser, dina tankar och känslor med någon som lyssnar.

Jag vill våga göra något jag inte vågar
Att komma över sina rädslor bidrar tillI att du kan uppnå dina mål och drömmar. För rädsla är framgångens fiende nummer ett!

Jag vill få en bättre självmedkänsla
Självmedkänsla ökar livsstillfredställelse, glädje, tacksamhet, nyfikenhet och självförtroende. Dessutom ger den det känslomässigt stödjande som behövs för att förändras, växa och se klarare.

All god terapi syftar till förändring av något. Om det inte händer något är det slöseri med din tid och dina pengar. Vissa saker tar längre tid än andra att förändra. Men det ska hända något när du går i terapi. För gör det inte det är det en dålig terapi eller en dålig matchning mellan dig och terapeuten eller terapiformen.

Vad är det jag vill förändra?

De förändringar som många av oss vill göra är inte alltid tydliga för oss själva. Alla är vi rädda för någonting, så även du. Du kanske är rädd att bli övergiven, känner dig ensam, känner dig misslyckad eller rädd att göra andra besviken.

Många av oss känner oss ensamma om att känna som vi gör och blir ofta förvånade över att samma känslor och tankar delas av många andra. Du är inte ensam om att må dåligt, tänka konstiga tankar, känna dig otillräcklig, missnöjd eller olycklig,

Det är inte hopplöst eller omöjligt att förändra din tillvaro eller dig själv. Det är viktigt att notera. Hur mycket hjälp, råd eller stöd du än får från en terapeut är du inte en passiv mottagare av hjälp i terapi. Det är du själv som måste kämpa med den förändring du vill genomföra. Det viktigt att veta att livet är inte perfekt och kan heller inte vara det.

Nu ska jag ta tag i mig själv och skapa en förändring!

Hur många gånger har du sagt till dig själv att du ska ta tag i saken utan att något har hänt? Säkert många gånger, för vi vet att det kommer vara jobbigt att möta och arbete med sig själv. Ditt liv fungerar behjälpligt, trots dina problem och det är lättare att välja att fortsätta som tidigare.

Du kanske funderar på om ditt problem är tillräckligt stort för att tas på allvar av en terapeut eller du tror att terapeuten kommer tycka du är knäpp som har låtit det gå så långt.

Det spelar ingen roll om ditt problem är stort eller litet, men du ser det som något i ditt liv som du vill förändra. När du tycker att ett problem begränsar din tillvaro på ett sätt som du inte längre vill att det ska begränsa dig, då kan det vara dags att gå i terapi.

Vilken terapiform ska jag välja?

Det finns många olika terapiformer, men i Sverige dominerar psykodynamisk terapi (PDT) och kognitiv beteendeterapi (KBT). Hur du väljer utgår från hur du vill utvecklas.

Gillar du att arbeta strukturerat, sätta upp mål, få konkreta verktyg att prova och fundera på lösningar på problem? Då ska du söka dig till någon som kan KBT.

Vill du prata mer ostrukturerat med någon som lyssnar och arbetar mot insikter så passar PDT bättre. Dessa två terapigrenar har en mängd olika varianter som arbetar med olika aspekter. De flesta terapier anpassas till dig som söker hjälp.

Att gå i terapi ska vara utvecklande. Oavsett var du börjar någonstans eller vilken terapiform du väljer, så kommer din terapi ta dig ut på en ny resa i ditt liv, där du öppnar upp för att leva det liv du vill och inte det du har lärt dig.

Är du nyfiken på om terapi är något för dig är du välkommen att ta kontakt med mig genom att du bokar en tid hos mig på info@vicente.se

28 januari, 2018

Du får inte alltid som du vill!

— Jag vill att min partner blir mer öppen med sina känslor.
— Jag vill ha mera stöd av min partner.
— jag vill att min partner frågar mig hur min dag har varit.
— Jag vill att min partner tar initiativ till sex.

Vad du än vill ha. Antigen får du som du vill eller inte. Men du får inte alltid som du vill. Ju större gap det är mellan det du vill och det du får, desto jobbigare. Ett mindre gap kan få dig att känna dig ratad eller kan göra dig besviken, frustrerad, orolig och otrygg.

Ett större glapp kan göra dig arg, sur, grinig, svartsjuk, ledsen eller känner saknad. Riktigt stora gap kan få dig att bli ursinnig, ge dig ångest och förtvivlan eller panik. Detta är normala mänskliga reaktioner och du kan inte hindra dem från att dyka upp.

Om situationen uppstår där du inte får som du vill och du går på autopilot blir ditt beteende inte konstruktivt. Du försöker nu få det du vill genom att skrika, gråta eller anklaga din partner. Du gör allt för att få vad du vill ha. Men ju hårdare du trycker på desto mindre får du det du vill ha.

Din partner kan inte tillfredsställa alla dina behov!

Din partner kommer inte kunna tillgodose alla dina behov. Det är inte fel i att visa dina behov och försöka få dem tillfredsställda. Men du måste vara medveten om vilka konsekvenser det kan leda till. För trycker du på för hårt kommer det förr eller senare till en kritisk punkt.

Dina försök att få det du vil ha gör bara större skada än nytta. Men det innebär inte att du ska göra dig till en dörrmatta eller en ilsken tjur. För det fördärvar relationen.

Dina tankar får dig att tro att glappet är mycket större än det är. Du fastnar i negativa berättelser. Dessa berättelser innehåller Tankar som säger till dig att:

— Jag borde inte behöva be om det.
— Andras partner är inte lika självupptagna.
— Min partner skulle göra det om han bara älskade mig.

Du smälter samman med dina tankar och känslor vilket leder till att du dras ner i gapet och fastnar där. Nere i gapet sitter du fast och kan inte röra dig.

Dina behov handlar om vad du vill ha eller få. Exempel på behov att min partner:

— Bemöter mig med respekt.
— Bryr sig om mig.
— Visar att han älskar mig.

Men allt detta ligger utom din kontroll. Du kan inte få din partner till att gör dessa saker. Du kan be lugnt, aggressivt, hånfullt eller skrika. Du kan vädja på dina bara knän. Du kan slå din partner. Du kan ta ut skilsmässa eller separera. Men du kan inte få din partner till att göra som du vill.

Det är den verklighet som du behöver handskas med. Du kan styra vad du själv gör men inte vad du får. Du kan öka sannolikheten att få dina behov tillgodosedda, men det sker endast genom att du tar kontroll över vad du gör.

Vad kan jag göra om gapet är stort?

Om glappet är stort mellan vad du vill ha och vad du får av din partner kan du gå tillbaka till dina värden som partner. Ställ dig frågan:

— Hur vill du vara som partner?
— Vad vill du göra?
— Vad vill du stå för som partner?

Exempel på värden är medkänsla, omtänksamhet, stöd, kontakt, samarbete, ärlighet och respekt. Värden är önskade beteenden hos dig själv. Det handlar om vad du vill göra och fortsätta göra. Exempel på värden i livet:

— Du vill bemöta andra med respekt.
— Du ber andra behandla dig med respekt.
— Du skapar relationer med andra som värdesätter respekt
— Du umgås inte med andra som inte respekterar dig

Du kan närsomhelst agera utifrån dessa värden. Oavsett om du bemöts med respekt eller inte. För du styr över vad du själv gör. Du kan välja att först använda dig av ändamålsenliga strategier för att få dina behov tillgodosedda och sluta upp med att använda dem som inte är ändamålsenliga.

Trots att du använder dig av ändamålsenliga strategier och inte får dina behov tillgodosedda, måste du då välja mellan att stanna eller gå din väg. Men väljer du att stanna kvar, så är det bästa du kan göra är att öva dig på acceptans.

Sämsta valet är att stanna kvar och inte göra någonting. Du slösar bara tid och energi på att ängsla, sura, älta det förflutna, bråka, klaga, kritisera, stirra dig blind på det som inte fungerar, tröstäta, ta till droger eller alkohol, shoppa, och så vidare.

Ofta känns det obekvämt att göra det som faktiskt fungerar. Du måste lämna plats för obehagliga tankar och känslor. Du kan inte hindra tankar såsom; — Det är orättvist, — Om han bara…, — Varför ska jag behöva…. Du kan välja mellan att fastna i dem eller släppa taget om dem.

Försök att ta ett steg tillbaka från dina behov och istället se till dina värden, då kommer du oftast på ändamålsenliga lösningar. Men det är svårt. Ju större gapet är desto svårare är det med acceptans.

Ska jag stanna eller gå?

Det kan finnas situationer där den bästa lösningen är att faktiskt lämna. Men i relationer är det inte så tydligt och du kan brottas med frågan om du ska stanna eller gå. Du tillbringar stora delar av din vakna tid med sådana tankar. Att vara uppslukad av denna tankeprocess är ett enormt slöseri med tid och du går miste av stora delar av ditt liv här och nu.

Visst ska du ägna en viss tid åt att fundera över en relation som inte är bra. Du kan ta dig an problemet genom att:

— Gå din väg; blir din livskvalité bättre om du bryter upp ur relationen än om du stannar kvar?

— Stanna kvar och förändra det som går att förändra; kan du ändra dina beteenden som du har mest kontroll över?

— Stanna kvar och acceptera det som inte går att förändra; kan du ge plats åt jobbiga känslor och lära dig att acceptera det du inte kan förändra?

— Stanna kvar och ge upp och göra allting värre; vill du förvärra ditt eget lidande?

Du måste ställa dig frågan hur hårt är du bredd att jobba för att förbättra din relation? Du kan göra mycket själv men ibland behövs professionell hjälp för att förbättra er relation. Men tänk på att du kan inte få din partner att vilja ta hjälp. Behöver ni hjälp med att bryta era destruktiva mönster i er relation eller att få hjälp med acceptans hos dig själv, så kan ni boka en tid hos mig genom att kontakta mig på info@vicente.se

26 november, 201728 november, 2017

”Det är en del av mig som känner att jag alltid gör som du vill.”

— Jag känner mig kontrollerad av andra.
— Jag måste vara alla andra till lags.
— Jag måste göra som partnern, chefen, kollegor, främmande mänskor vill.
— Jag måste hela tiden anpassa mig till andra.
— Det känns som om jag inte kan få det jag själv vill ha ut av livet.

Du som bär på dessa tankar ser dig själv som en person som det är lätt att komma överens med. Eftersom du eftersträvar efter att undvika konflikter och försöker vara andra till lags.

Men du har svårt att sätta gränser. Vilket gör att du går med på orimliga krav och du ber ingen om hjälp. Du tappar ofta bort dig själv och står inte upp för vad du behöver.

Det är inte säkert att du är medveten om vad det har för konsekvenser att anpassa dig till andra. Du kanske känner dig trött och nedstämd, ångestfylld eller du har kanske problem med mat eller alkohol utan att se en koppling till din undergivenhet.

Vilket ursprung till underkastelse har du?

Underkastelsen uppstår ur upplevelsen av att du blev underkuvad som barn. Som barn var du vagt medveten om att du var underkuvad. Det är en känsla av att du måste vara till lags för att vara omtyckt eller accepterad.

Mina föräldrar styrde eller kontrollerade allt i mitt liv.
Min pappa straffade, hotade eller blev arg när jag inte gjorde saker på hans sätt.
Min mamma drog sig undan i sitt rum om jag visade att jag ville göra på mitt eget sätt.
Jag fick aldrig bestämma själv hur jag skulle göra för någon av mina föräldrar.
Jag lyssnade alltid på min mammas alla problem.
Jag tog alltid hand om familjen för ingen av mina föräldrar fanns där eller dem orkade inte.
Min mamma ställde alltid upp för andra utan att tänka på sig själv.

Dessa livserfarenheter bidrar till att din förmåga att uttrycka avvikande åsikter, önskningar, känslor och behov i relationer går förlorad och ersätts av en fullständig underkastelse under andras behov för att undgå ilska, bestraffning eller avvisande.

Det är viktigt att du ser vilka konsekvenser din undergivenhet får för dig. Eftersom du inte ser att dina problem är kopplade till att du låter andra köra över dig.

Du kanske inte ens är medveten om att du är arg, och du överäter på kvällen. Du kanske känner hjälplöshet, självförakt och hopplöshet över att du inte har någon kontroll över ditt mat- eller sötsug.

Vilka strategier använder du för att hantera underkastelse?

Om du har upplevelsen av undergivenhet lever du med en felaktig föreställning — du tillskriver dem du underkastar dig idag mer makt än de i själva verket har.

De du underkastar dig — en partner eller en chef — har egentligen inte särskild stor makt över dig. Du är inte beroende eller hjälplös, för som vuxen har du val.

Du är kanske inte ens medveten om din kroniska ilska. Du beskriver dig troligtvis inte som arg. När du är undergiven och måste hela tiden offra dina egna beslut och behov skapar den en växande ilska.

Du kan få plötsliga och starka vredesutbrott som överraskar dig och den som som råkar ut för det. Din ilska är överdriven i förhållande till den utlösande faktorn.

Du kan vid andra tillfällen då ilskan kommer till uttrycks den på ett kamouflerat sätt — passivt-aggressivt.

Du ger igen på ett subtilt avsiktligt sätt, t.ex. förhalar saker, kommer för sent, undanhåller saker eller pratar bakom ryggen på andra. Ofta är du inte ens medveten om det. Om någon skulle pressa dig skulle du förneka att du är arg.

Du kan ha lärt dig att hantera din undergivenhet genom att inta en motsatt hållning än att vara passiv. Du går till motangrepp, är aggressiv och dominant för att överkompensera för upplevelsen av undergivenhet.

Trots att du gör det känner du dig mindre viktig och att det är andra som har kontrollen. Din aggressivitet är en falsk mask. Du känner dig att du måste hävda dig på ett extremt sätt när andra anklagar dig för att köra med dem och vara alltför kontrollerande.

Du kan kompensera din känsla av undergivenhet genom överdriven självkontroll. Eftersom du inte upplever att du inte har kontroll över ditt liv, så kontrollerar du en sida av dig själv. Du kontrollerar t.ex. vad du äter så mycket att du har blivit anorektisk.

Du har trängt undan dina behov och känslor så ofta att du inte längre är medveten om dem. Du har svårt att identifiera känslor och behov. Vilket leder till att du är förvirrad av vad du egentligen känner inuti dig själv.

Vilket mönster har du i relationer?

I nära relationer blir du mest attraherad av partners som aktiverar din underkastelse, eftersom i sådana relationer frigörs känslor från barndomen. För du upprepar om och om igen din underkastelse i dina kärleksrelationer.

Du väljer partner som är aggressiv och dominant.
Du väljer en partner som är säker på sig själv och som talar om för dig hur du ska tänka och känna.
Du väljer en partner som fattar beslut åt dig.
Du försöker vara den perfekta partnern.
Du blir orolig när du är ifrån din partner, även om det är bara för några timmar, för att han ska överge dig.
Du försöker göra allt rätt för att din partner inte ska bli arg.
Din partner ger dig skulden eller anklagar dig för att vara självisk när du vill göra saker på ditt eget sätt.

Din undergivenhet kan ha stor påverkan på ditt arbetsliv också. Du kan ha valt yrken som läkare, sjuksköterska, präst eller annan sorts omhändertagande yrkesroll.

Din förmåga att ta hand om andra kommer till användning.
Du ställer dig helst inte i rampljuset, utan överlåter det till någon annan.
Du är starkt lojal och skapar stor nytta i ditt arbete.
Du är lydig, hängiven och kräver inte mycket. Du är den perfekta medarbetaren.
Det är sällsynt att du ber om löneförhöjning.
Du anstränger dig för att göra alla nöjda, speciellt din chef.
Du har svårt att sätta gränser för dina uppoffringar. Du säger sällan nej när du blir tillfrågad att ta på dig ytterligare en uppgift.
Du förminskar din egna betydelse på arbetet.
Du är undfallande för din chef, men styr och ställer med dina underordnade.

Hur kan du förändra känslan av undergivenhet?

Det är möjligt att förändra din upplevelse av undergivenhet. De steg som du behöver göra är följande:

Skapa en medvetenhet och en förståelse över hur du blev underkuvad som liten genom att känna det kuvade barnet inom dig.

Identifiera i vilka situationer, hemma eller arbetet, där du underkastar dig andra eller offrar dina egna behov för andras skull. Sluta bortförklara din tendens att vara andra till lags.

Hitta dina åsikter och vad du tycker om inom olika områden. Konfrontera andra istället för att undvika.

Stå upp för dig själv och säg vad du behöver och vad du vill. Istället för att vara passivt-aggressiv. Uttryck din ilska på ett konstruktivt sätt.

Be andra om hjälp genom att diskutera dina problem med andra. Försök att skapa en balans mellan vad du ger och vad du får.

Lär dig att känna dig mer bekväm när någon är upprörd, sårad eller arg på dig.

Du kan göra mycket själv men ibland behövs professionell hjälp för att läka dessa känslomässiga sår. Behöver du hjälp med att bryta dessa mönster så kan du boka en tid hos mig genom att kontakta mig på info@vicente.se

29 oktober, 201726 november, 2017

Känslomedvetenhet – vad det är och varför du behöver det

Hur medveten är du om dina känslor? Det kan låta som en enkel fråga, men känslor är inte alltid lika lätta att beskriva som vi skulle vilja.

Tänk hur ofta du säger ”bra”, när någon ställer frågan till dig hur du känner dig. Vad menar man egentligen? Och känner du dig ”bra” ens hälften av tiden du hävdar att du gör det?

Många anser att det inte är bra att känna för mycket eller inte visa sina känslor och det grundar sig på en rädsla för känslor. Många människor i vårt samhälle är antigen avstängda från, eller övermannade av sina egna och andras känslor.

Många av oss tror att det är våra känslor som får oss att må dåligt. Det är inte våra känslor som är orsaken till vårt psykiska lidande utan det är bristande känslomedvetenhet.

Vad är känslomedvetenhet?

Känslomedvetenhet är din förmåga att känna igen och känna av dina och andras känslor. Denna medvetenhet är en stor del av vad som kallas emotionell intelligens, den omfattar förmågan att lösa problem i livet genom att förstå känslor, till exempel att kunna reglera dina egna känslor och bekräfta när andra mår dåligt.

Hög känslomedvetenhet innebär att du snabbt kan lära dig av dina känslor. Om du till exempel känner dig ledsen kan du reflektera över varför du är ledsen och du kan fatta beslut som hjälper dig. Det innebär också att du kan förutsäga känslor i förväg och du vet vilka åtgärder som leder till vilka känslor och det betyder att du kan göra bättre val.

Varför behöver du känslomedvetenhet?

Att kunna förstå dina egna och andras känslor har följande fördelar:

du kan kommunicera dina känslor tydligare för andra.
du kan ta dig igenom svårigheter snabbare genom att använda dina känslor som en kompass.
du kan sätta personliga gränser som fungerar för dig.
du kan förstå andra bättre och vara mer hjälpsam.
du kan hjälp dig att må bättre genom att veta vilka beslut som leder till att du känner dig bra.
du får kontakt med din kropp och kan ta hand om den på bästa sätt så att du håller dig frisk.
du knyter an till andra människor och kan skapa djupa och äkta relationer.

Du som är känslomedveten har tillgång till glädje och förnöjsamhet. När du kan känna skillnaden mellan vad som är gott och ont för dig är det möjligt för dig att frigöra dig från ditt lidande. Vid svåra livssituationer kommer du inte att överväldigas eller undvika det du känner, eftersom du förstår dina känslor, istället kommer du utvecklas av det du känner och ta hand om dig själv.

Vilka typer av känslomedvetenhet finns det?

Du kan vara mer känslomedveten än du inser, även om du lider av ovanstående psykiska problem. Det finns forskare som förespråkar fem nivåer av känslomedvetenhet. De fem nivåer av känslomedvetenhet är:

Kroppsliga reaktioner: din medvetenhet är begränsad till kroppsliga förändringar som är förknippade med en känsla, till exempel hjärtslag, temperatur eller tryck för bröstet.

Enkla känslor: du är medveten om att ha en känsla i taget, till exempel glädje och ledsen.

Blandning av känslor: du kan känna av olika slags och olika intensiteten av känslor och motstridiga känslor som kan uppstå samtidigt, men du förstår inte riktigt hur andra känner.

Blandning av blandade känslor: du kan känna olika känslor och beskriva dina känslor med hjälp av metaforer som är meningsfulla för dig och du har en bra medvetenhet om andras inre tillstånd.

Vilka känslor ingår i vår grundpaletten av känslor?

Du föds med en uppsättning förprogrammerade känsloreaktioner, som är viktiga för din överlevnad. Dessa basala känslor är enligt de flesta forskare glädje, intresse, förvåning, ilska, rädsla, ledsen, skam, avsmak, avsky.

Glädje

Ord kopplade till: tillfredsställd, nöjd, uppåt, på gott humör, munter, upprymd, extatisk, ivrig, stolt, extas.
Ansiktsuttryck: leende där mungiporna dras uppåt av den muskel som kallas zygomaticus major. I ett äkta leende aktiveras dessutom en muskel som omger ögat, orbicularis occularis. Vid ett äkta leende höjs kinderna så att ögat blir smalare, ögonbrynen sänks en aning och små rynkor bildas vid ögonvrån.
Kroppslig reaktion: avslappnade eller extra vitala, behagliga och välmående; vi vill bli kvar i tillståndet.
Beteendeimpuls: vi vill fortsätta befinna oss i tillståndet; ett tillstånd att sträva efter.
Funktion: ett tillstånd som vi strävar efter (belöning) och vill befinna oss i, ett vilotillstånd och ett ”här och nu”-tillstånd, energinivån är låg och vi återhämtar oss.
Aktiveras: skapar en avspänd (trygg) samvaro med andra, vi känner glädje när vi bemästrar en uppgift/når ett mål; leken (barns och vuxnas) förknippas med glädje, olika typer av njutningar kan vara en källa till glädje.
Dysfunktionell reglering: kan uppstå när man exempelvis använder droger eller andra typer av missbruk för att nå glädje i kombination med endorfiner/avspänning.

Intresse

Ord kopplade till: förväntan, fängslad, engagemang, koncentration, vilja, motivation, uppmärksamhet, drivkraft, frågvis, ivrig, otålig, attraktion, lust.
Ansiktsuttryck: lätt höjda ögonbryn, en spanande blick och en lätt öppen mun.
Kroppslig reaktion: den får oss att känna oss levande och vitala.
Beteendeimpuls: utåtriktade, motiverade att ta in ny information, vi söker tillfredsställelse av behov, har hög energinivå.
Funktion: vi riktar uppmärksamheten utåt, vi tar in ny information och söker vägar att uppnå olika mål; detta är viktigt för att ta in kunskap om omgivningen och öka överlevnadschanserna.
Aktiveras: av det nya, oväntade, av andra människor och av inre behov och drifter.
Dysfunktionell reglering: mani och alltför högt risktagande.

Ilska

Ord kopplade till: irriterad, uttråkad, galen, bitter, upprörd, hatisk, fientlig, destruktiv.
Ansiktsuttryck: ögonbrynen dras nedåt och samman så att en liten upphöjning skapas vid näsroten som omges av vertikala veck, munnen i regel stängd, käkarna sammanbitna och läpparna sammanpressade.
Kroppslig reaktion: ”blodet kokar” och musklerna spänns. Ilska är en stark och svårkontrollerad upplevelse med hög energinivå.
Beteendeimpuls: vi känner ett stark motivation av att göra något åt det som orsakar ilska, vi är beredda på kamp för att övervinna hindren.
Funktion: är ett försvar i hotfulla situationer – en attack mot hotet. Vi behöver aggressivitet för att sätta gränser mot andra och då kan vreden ge oss styrka/energi att ta itu med det som orsakat vreden, få oss att övervinna ett hinder eller ta itu med svåra uppgifter
Aktiveras: det finns hinder för att uppnå våra mål. Vi kan bli besvikna, uppleva vanmakt och orättvisa, känna oss kränkta och maktlösa. Vi kan även känna obehaglig stimulering o.s.v. – irritation.
Dysfunktionell reglering: ibland reagerar vi alltför snabbt med stark okontrollerad ilska, något som kan medföra låsningar i kommunikationen. När vi blir angripna av någon som riktar vrede mot oss går vi ofta till motattack och försvarar oss, detta kan bli en ond cirkel i kommunikationen. Ibland är vreden alltför kontrollerad och den kan då leda till våld eller verbala attacker mot andra, en reaktion som är förbjuden i vår kultur. Högt blodtryck kan bli följden av en ständigt hög nivå av vrede.

Rädsla

Ord kopplade till: spänd, ängslig, bekymrad, nervös, speedad, orolig, osäker, skräckslagen, terroriserad, läskig, ruskig.
Ansiktsuttryck: höjda, sammandragna ögonbryn, uppspärrade ögon, lätt bakåtdragna mungipor och en mun som är en aning öppen.
Kroppslig reaktion: högt aktiverad uppmärksamhet för att upptäcka faror i omgivningen; rädslan gör att vi kan känna oss spända som fiolsträngar och den skapar muskelspänning och snabb puls.
Beteendeimpuls: ett obehagligt tillstånd som vi söker oss bort från, vi vill fly eller gömma oss.
Funktion: att undvika fara/hot, har ett överlevnadsvärde för att skydda oss mot fara.
Aktiveras: vi upplever oss hotade, ofta vid fantasier om tänkbara hot i framtiden. Rädsla kan vara riktad mot reella hot eller inbillade.
Dysfunktionell reglering: dysfunktionella undvikande strategier eller ångeststörningar.

Ledsen

Ord kopplade till: nere, trött, olycklig, deprimerad, glädjelös, övergiven, besviken, dyster, full av saknad.
Ansiktsuttryck: den inre delen av ögonbrynen dras både samman och uppåt och att mungiporna är neddragna. Ögonen blir smalare och ibland kan även snyftningar och tårar förekomma.
Kroppslig reaktion: låg kroppslig vitalitet och passivitet, vi vänder oss bort från världen. Hjärtat känns tungt och hela kroppen upplevs som tung och världen som färglös och mörk.
Beteendeimpuls: ett tillstånd som är obehagligt och som vi normalt vill söka oss bort ifrån. Det är associerat med låg energinivå, passivitet, tröghet och initiativlöshet.
Funktion: kan leda till en omdirigering mot andra/ nya mål som kan ge mening.
Aktiveras: normal reaktion på förluster av t.ex. en anknytningsperson, en social position, av självkänslan eller att vi förlorat hoppet.
Dysfunktionell reglering: om förluster inte accepteras och leder till att tankar och känslor dirigeras mot nya mål kan detta leda till djup nedstämdhet. Upprepade besvikelser kan leda till uppgivenhet och depression.

Skam

Ord kopplade till: generad, rädd, förlägen, pinsam, ångerfull, skamsen, dum, som en idiot.
Ansiktsuttryck: man sänker huvudet, vänder bort blicken eller sänker blicken och rodnar. Att rodna bidrar till en ytterligare förstärkning av skamkänslan genom att reaktionen drar blickarna till sig.
Kroppslig reaktion: vi känner oss nakna, besegrade och i avsaknad av all värdighet.
Beteendeimpuls: vi vill gömma oss för andras blickar.
Funktion: begränsar oss i sociala sammanhang, exempelvis mot att ta alltför stor plats. Skammen är viktig för vårt upprätthållande av normer.
Aktiveras: När vi är på väg mot ett mål (stolthet, kärlek) och hindras att uppnå detta kan skam uppkomma. Denna känsla är riktad mot självet (den egna personen), t.ex. högmod (stolthet) går före fall. Skam kan också uppstå när vi avvisas. Denna emotion är också vanlig när vi vill få kontakt eller godkännande/beundran/kärlek; där den positiva viljan finns, men där vi blir ratade, avvisade eller förlorar.
Dysfunktionell reglering: både för mycket och för lite skam kan orsaka problem, t.ex. stark hämning respektive gränslöshet (skamlöshet). Skam kan bli en alltför stor del av vår identitet. Känslan av att ej duga, vara omtyckt eller att känna sig ratad o.s.v. hämmar oss och kan leda till många dysfunktionella tillstånd.

Hur påverkas psykiskt lidande av bristande känslomedvetenhet?

Har du bristande känslomedvetenhet kan du inte få tillgång till hur du känner, du kämpar för att förstå andra eller du kan inte styra dina känslor. Du kanske känner dig bedövad eller har en tomhetskänsla inombords eller försöker du undvika dina känslor. Detta innebär att du kan vara mer mottaglig för psykiskt lidande eller problem som till exempel:

depression
ångest
alkohol och drogmissbruk
ätstörning inklusive överätning
borderline personlighetsstörning

Hur förändrar du bristande känslomedvetenhet?

Bristande känslomedvetenhet är något som du kan förändra. Din förändring börjar med att du startar en känsloutforskning:

Lär dig att identifiera och namnge dina känslor. Ju fler ord du har för vad du känner gör det lättare för dig att förstå dig själv och att göra dig förstådd för andra.
Utforska vad som utlöste din känsla. Det kan både vara inre och yttre händelser. Händelser inom dig som tankar kan trigga igång dina känslor. Andras beteenden kan försätta dig i olika känslotillstånd.
Utforska hur dina tolkningar och värderingar av händelser påverkar dina känslor.
Utforska hur olika känslor känns kroppsligt. Olika känslor har olika kroppsliga reaktioner.
Identifiera hur du uttrycker dina känslor och hur du gör dem synliga för andra. Hur uttrycker du till exempel ilska? Förstår andra när du är arg? Hur kan du själv avläsa känslor hos andra?
Identifiera eftereffekterna av dina känslor. Det finns många psykologiska effekter kopplade till dina känslor.

Berätta gärna vilka tankar du fick när du har läst om känslomedvetenhet? Hur känslomedveten är du? På vilket sätt har din känslomedvetenhet hjälp dig?

Har du mer frågor om känslomedvetenhet som jag inte besvarade lämna gärna en kommentar eller för mera information kontakta mig på info@vicente.se. Har du andra funderingar kanske du finner svar i några av dem andra blogginläggen jag har gjort tidigare:

Vill du fördjupa dig mera om känslor kan du gå till Atlas of emotions. Altasen är skapad av Dr. Paul Ekman och hans dotter Eve Ekman, tillsammans med Dalai Lama. Den är ett resultat av vad forskarna har lärt sig av de psykologiska studierna om känslor.

Är du oförmögen att förstå dina känslor eller andras känslor? Det har ofta rötter i ett barndomstrauma eller en svår förlust eller händelse som vuxen, som alla är svåra att behandla ensam. Om du behöver hjälp att ta reda på varför det är så kan du boka en tid hos mig genom att kontakta mig på info@vicente.se.

24 september, 2017

”Det är en del av mig som känner att jag är värdelös.”

—Jag är dum. Jag är en idiot. Jag är värdelös. Jag har inget att bidra med. Om någon får reda på hur jag egentligen är, vill dem inte ha med mig att göra.

—Jag har alltid känt att det är något fel på mig, långt där inne dit ingen kan se, och att jag kommer att få leva hela mitt liv utan att bli älskad.

—Jag bär på en hemlighet inom mig som inte får avslöjas, för om den blir det skulle jag aldrig bli accepterad.

Du som bär på dessa tankar bär på en djup och fast övertygelse om att vara underlägsen, otillräcklig och värdelös och skamfylld inför den du är i grunden som människa.

De flesta som har dessa tankar döljer eller undviker dem omedvetet. Eftersom det är så smärtsamt att bli medveten om det starka självförakt eller självhat som är förknippat med dessa tankar.

Vilket ursprung till värdelöshet och skam har du?

Värdelöshet och skam uppstår ur upplevelsen av att du inte varit älskad eller respekterad som barn. Du har regelbundet blivit kritiserad eller avvisad av någon av dina föräldrar. Det är en känsla av att inte vara värd något och det genomsyrar hela livet.

Jag blev ofta kritiserad eller bestraffad för hur jag såg ut, hur jag uppträdde eller vad jag sa.
Jag var alltid en besvikelse för mina föräldrar.
Jag blev avvisad av mina föräldrar.
Jag kände mig oälskad av mina föräldrar.
Jag blev sexuellt, fysiskt eller känslomässigt kränkt av någon av mina föräldrar.
Jag fick alltid skulden när något dåligt hände i familjen.
Jag fick ofta höra att jag var dålig, värdelös eller misslyckad.
Jag blev jämt jämförd med mina syskon som mina föräldrar ansåg vara bättre.
Jag blev bortvald till förmån av mina syskon.
Jag har skulden till att min pappa flyttade från oss när mina föräldrar separerade.

Dessa livserfarenheter bidrar till att din spontanitet, glädje, tillit och närhet går förlorad och ersätt av ett hårt och skyddande skal. Du skapar ett falskt jag, men inombords känner du dig fortfarande värdelös och oälskad.

Det viktiga du måste inse är att värdelöshet och skam ofta inte grundar sig på någon faktisk brist hos dig, utan hur bemötandet har sett ut i familjen.

Vilket mönster har du i relationer?

Nära relationer innebär att din partner kan upptäcka dina inre brister och fel. Har du övertygelse om att vara underlägsen, otillräcklig, värdelös och skamfylld väljer du antingen:

avstår helt från att ha kärleksrelationer,
har bara korta intensiva relationer,
har många relationer samtidigt
har en relation med någon som inte heller vill vara nära.

Men ger du dig in i en relation så är det stor risk att du återupprepar mönstret igen och väljer en partner:

som är kritisk och nedlåtande.
som kränker dig fysiskt eller psykiskt.
som inte är speciellt intresserad av dig.
som inte är intresserad av att lära känna dig.
som är lite sämre än du själv och som du inte älskar.
som inte kan engagera sig i relationen på allvar eller träffa dig så ofta.
som du själv kan förödmjuka, kränka eller nonchalera.

Vilka strategier använder du för att hantera värdelöshet och skam?

Vid olika situationer som påminner dig om tidigare livserfarenheter av känslan av värdelöshet och skam använder du dig av olika försvarsstrategier. Du agerar så som du har lärt dig som barn.

Tillbakadragande: jag undviker fysisk kontakt med andra eller situationer som väcker känslan av värdelöshet eller skam. Om tillbakadragandet blir allt för starkt kan det på sikt få värdelösheten och skammen att växa och övergå i social fobi. Jag är enormt nervös när jag ska tala inför en publik.

Undvikande: Jag undviker att känna mig värdelös eller skämmas genom att distansera mig från känslan. Jag måste visa mig perfekt. Jag försöker imponera på andra. Jag övertränar, överäter, missbrukar droger eller alkohol, utövar tvångsmässigt spelande eller shoppande. Jag utövar överdrivet dataspelande, tv-tittande eller dagdrömmer.

Attack mot dig själv: Jag nedvärderar mig inför andra genom att förminska mig själv, ”spela pajas”, underkasta mig eller konformt anpassa mig. Jag söker hela tiden bekräftelse från andra. Jag uppfyller andras behov och trycker undan mina egna. Vilket leder till att jag känner mig arg inombords. Jag känner hopplöshet vid motgångar i jobbet. Jag känner mig som en bluff när det går bra för mig. Jag tillåter min partner att kritisera och nedvärdera mig eller behandla mig illa. Jag jämför mig med andra hela tiden och känner mig underlägsen, blir avundsjuk och känner mig otillräcklig.

Attack mot andra: Jag är överkritisk mot andra. När jag blir kritiserad går jag i motangrepp. Jag är hotfull mot andra. Jag är föraktfull mot andra. Jag är svartsjuk. Jag känner mig överlägsen andra. Jag får andra att känna sig osäkra, obetydliga eller mindre viktiga. Jag är mycket kritisk mot mina barn. Jag kräver ständiga försäkringar om att min partner älskar mig. Jag är svartsjuk och kontrollerande mot min partner.

Hur kan du förändra känslan av värdelöshet och skam?

Det är möjligt att förändra detta mönster, men det kan ta flera år att förändra det. Hur snabbt du kan förändra det beror på hur straffande dina föräldrar har varit. Ju hårdare de har dömt dig, desto svårare är mönstret att förändra.

Att förändra mönstret innebär att stegvis börja behandla dig själv bättre, börja behandla andra bättre och börja kräva att bli bemött med respekt av andra. Vilket innebär att du förstärker din förmåga till omsorg om dig själva och andra, till samarbete och upplevelse av trygghet.

Börja med att öva upp din förmåga att känna dig trygg för att kunna reglera ditt hot- och stressystem. Att utöva compassionträning lär dig att aktivera ditt trygghetssystem med hjälp av andning och grundande övningar för kroppen.

Identifiera vad som händer i olika problemsituationer där du försöker fly eller gå till motangrepp för att hantera känslan av värdelöshet och skam. Genom att vara uppmärksam på när du känner dig värdelös eller skäms.

Träna dig i ”medveten närvaro”, i övningarna lägger du märke till dina tankar, känslor och beteendeimpulser.

Utöva ”kärleksfull vänlighet”, meditation 5 till 7 gånger veckan för att utveckla en positiv självmedkänsla. Meditationen syftar till att skapa positiva känslor mot sig själv och sin omgivning.

Skriv ett brev till dem i familjen som kritiserade dig som barn. Du behöver inte sända brevet. Du ska uttrycka din sorg och ilska du känner mot dem och det är viktigt att du försvarar dig. Berätta hur det kändes att bli kritiserad och nedvärderad.

Kom ihåg att förändra känslan av värdelöshet och skam inte är en snabb process. Den kan ta många år att förändra, men hela tiden kommer du att göra framsteg. Tills slut kommer du att ta till dig att känslan av värdelöshet och skam inte är sanningen, utan något du har lärt dig.

27 augusti, 201724 september, 2017

”Det är en del av mig som oroar mig för att de människor jag känner mig nära inte kommer att vara där för mig när jag behöver dem.”

— Hur bra än allt är i början av en relation är jag helt övertygad om att relationen är dömd att misslyckas. Minsta tecken på missnöje hos min partner är ett bevis på att partnern kommer att lämna mig.

— När min partner lämnar mig tillfälligt känns det som om personen aldrig ska komma tillbaka. Jag är hela tiden rädd för att förlora min partner.

— Jag lever hellre ensam än utsätter mig för risken att bli lämnad. Ingen skulle stanna kvar. Det är bättre att vara ensam.

— Jag anklagar ständigt min partner att vilja lämna mig. Vår relation är en bergochdalbana, med återkommande uppbrott och återföreningar.

Känner du igen dessa tankar kan det bero på att du bär på en djup och fast övertygelse att du kommer att förlora de personer som du älskar och att du kommer tvingas att leva helt ensam.

Denna känsla av övergivenhet inger dig en känsla av hopplöshet och otrygghet inför nära relationer och du har svårt att lita på andra. Du blir orolig att vara skild från den du älskar under kortare stunder.

När du känner dig övergiven aktiveras tankar och känslor som är kopplade till minnen från tidiga år i din barndom, under de första tre åren av ditt liv:

Ibland är jag så orolig att folk lämnar mig att jag kör dem bort.
Jag blir upprörd när någon lämnar mig ensam, även under en kort tid.
Jag kan inte räkna med människor som stöder mig att vara där regelbundet.
Jag kan inte låta mig bli riktigt nära andra människor, för jag kan inte vara säker på att de alltid kommer att vara där.
Jag oroar mig mycket för att de människor jag älskar kommer att hitta någon annan de föredrar och lämna mig.
Jag behöver andra människor så mycket att jag oroar mig för att förlora dem.
Jag kan inte vara mig själv eller uttrycka det jag verkligen känner, eller folk kommer att lämna mig.

Vilket ursprung till övergivenhet har du?

I det flesta fall börjar övergivenheten tidigt, innan du har orden för att beskriva vad som händer. Vilket innebär att du i vuxen ålder inte har tankar kopplade till erfarenheter av tidig övergivenhet.

Om du försöker prata om din upplevelse använder du till exempel ord som ”jag är ensam” eller ”det finns ingen där för mig”. Eftersom denna del av dig bildades vid en sådan tidig ålder har den en stark känslomässig påverkan.

När du känner dig övergiven känner du dig rädd, ledsen och arg. Först kommer paniken och du känner dig desperat. ”Var är min partner? Jag är helt ensam. Jag klara mig inte.”

Sedan när du har accepterat att partner är borta blir du ledsen och känner sorgen över ensamheten som om din partner aldrig kommer tillbaka.

När sedan partnern kommer tillbaka känner du dig arg både mot din partner för att denne lämnade dig och mot dig själv för att du är behövande.

Det finns två former av övergivenhet och uppdelningen gör det lättare för dig att förstå vilken typ av övergivenhet du har blivit utsatt för om barn:

Din uppväxt var allt för trygg och överbeskyddande. Dina anknytningspersoner skyddade dig för mycket. Du behandlades som du var yngre än du i själva verket var. Du fick aldrig lära dig själv att klara av saker och ting på egen hand. Det har inneburit att du tror att livet står och faller med en annan människa och tanken på att förlora denna person är outhärdlig.

Din uppväxt var präglad av känslomässig instabilitet med dina anknytningspersoner. Någon av dina anknytningsperson lämnade plötsligt hemmet genom skilsmässa eller dödsfall, var missbrukare, hade ett oförutsägbart beteende (plötsliga vredesutbrott), var fysiskt närvarande men hade fokus på något annat än på dig till exempel surfade på digitala plattformar eller mobiltelefoner. Det har inneburit att du är rädda att bli övergivna av dem du älskar, men du fungerar på egen hand.

Vilka mönster har du i nära relationer?

Dina nära relation är sällan lunga och stabila. Det beror på att du har en övertygelse av att relationer när som helst kan haverera. För om samhörigheten med partnern bryts är det som om du kastas ut i total ensamhet.

Du kanske väljer någon som finns hos dig men är otillgänglig och oförutsägbar för denne är gift eller har en annan relation och kan inte lova dig någonting.

Du dras till en partner som vill ha dig men håller tillbaka sina känslor eller visar dig kärlek ena stunden för att i nästa stund nonchalera dig.

Du kanske väljer partner som är känslomässigt instabila på grund av att de dricker för mycket, använder droger eller är deprimerad och finns inte där när du behöver det.

Även om du väljer en stabil partner så är det stor risk att du återupprepar mönstret igen:

du undviker nära relationer, även till en partner som erbjuder trygghet och stabilitet, eftersom du är rädd att förlora partnern eller komma för nära och bli sårad.
du oroar dig hela tiden för att din partner ska försvinna på ett eller annat sätt.
du överreagerar på saker som din partner säger eller gör och övertolkar dem som tecken på att partnern kommer att lämna dig.
du är svartsjuk och kontrollerande eller klänger dig fast för att hålla kvar partnern
du klarar inte att vara ifrån din partner, inte ens för några timmar eller dagar.
du anklagar din partner för att vara opålitlig eller otrogen.
som straff för att din partner har lämnat dig ensam drar du dig undan fysiskt eller känslomässigt.

Dessa mönster påverkar förmodligen också andra relationer du har, till exempel nära vänner. Vänskapsrelationer är också otrygga och du är överkänslig för allt som kan hota samhörigheten med en vän.

Vilka strategier använder du för att hantera övergivenheten?

Vid situationer som påminner om tidigare livserfarenheter av övergivenhet agerar du så som du lärt dig som barn. Du har olika strategier för hur du ska hantera dessa situationer för att skydda dig själv från det upplevda hotet att bli övergiven och ensam:

Jag låter mig bli illa behandlad av andra av rädsla för att bli övergiven och ensam.
Jag förnekar att jag har behov av samhörighet.
Jag undviker mina känslor och upplevs som känslomässigt avstängd.
Jag aktiverar mig hela tiden för att inte uppleva mig övergiven och ensam genom att till exempel aktivera mig med överdriven träning, arbete, spelande, shopping eller tröstätande.
Jag strävar efter att upprätthålla en fasad som andra ska tycka om, genom att vara utseendefixerad eller statusfixerad för att inte uppleva ensamheten.

Hur kan du läka din känsla av övergivenhet?

Om du är villig att arbete kontinuerligt med dig själv är det möjligt att förändra din upplevelse av övergivenhet och ensamhet. Här är de steg du behöver ta för att förändra din upplevelse av övergivenhet:

Börja med att förstå hur övergivenheten grundlades i din barndom. Vilka situationer i barndomen som har bidragit till din upplevelse av övergivenhet.

Sätt dig i lugn och ro och låt inre bilder från din barndom komma fram. Utgå från en övergivenhetskänsla i nutid och gå tillbaka till en tidigare situation där känslan var densamma.

Lägg märke till när dina känslor av övergivenhet och ensamhet aktiveras i dina nuvarande relationer. Öva dig på förmågan att upptäcka när dessa känslor aktiveras. Se om du kan känna igen det mönster som dessa känslor aktiverar genom att söka efter det.

Skriv en lista över återkommande mönster du kan se och vilka fallgropar du behöver undvika.

Undvik relationer med oengagerade, instabila och ambivalenta partners eller vänner, även om du dras till dem.

Undvik att klamra dig fast, agera svartsjukt eller överreagera på normala separationer genom att kontrollera ditt sätt att överreagera på små känslomässiga besvikelser.

Upptäck dina egna resurser och skaffa dig erfarenheter av att vara ensam.

Om du känner en stark känsla av övergivenhet och ensamhet och du inte verkar kunna skapa en fungerade relation bör du överväga att börja i terapi. Vill du ha hjälp kan du boka en tid hos mig genom att kontakta mig på info@vicente.se

30 juli, 201724 september, 2017

Utmana ditt sätt att hantera dina tankar!

— Kan jag inte göra det perfekt, är det ingen idé att försöka.
— Jag kommer att bli sårad.
— Allt är hopplöst.
— Jag har inte tålamod med idioter.

Du har mellan 25 000 och 50 000 tankar varje dag. Omkring 80 % av dessa tankar har ett negativt innehåll. Men är du som de flesta, spenderar du förmodligen lite tid på att fundera på att tänka på hur du tänker. Hur du tänker och kontrollerar dina tankar påverkar både hur du mår och hur du presterar i din vardag.

Du är beroende av dina tankar. De berättar om livet och talar om hur du ska leva ditt liv. Tankarna talar om hur du ska vara och hur du borde vara, vad du ska göra och vad du ska undvika.

Du reagerar på dina tankar som om de var sanningar och att du måste ägna dem all din uppmärksamhet. Du agerar som om dina tankar är verkliga. Att det du tänker händer i verkligheten, här och nu. Du lyder dem automatiskt som om tankarna är befallningar.

Dessutom förutsätter du att tankarna vet bäst och följer deras råd som om tankarna var kloka. Vissa av tankarna är skrämmande och du gör allt för att göra dig av med dem som om tankarna var ett hot.

Och ändå är de ord och inre berättelser. De är berättelser om dina åsikter, övertygelser, uppfattningar, planer, önskningar eller regler. Många av dessa tankar har sitt ursprung i din barndom.

När du uppfattar att dina tankar är en absolut sanning leder det till att du mår vädligt dåligt och du låter dina tankar behandla dig illa och köra med dig. Slutligen leder det till att du får ångest eller depression, ilska, låg självkänsla, otillräcklighetskänslor och osäkerhet.

Du kan ha olika sätt att hantera dessa negativa tankar. Du undviker dem genom att arbeta mycket, äter mat, dricker alkohol eller tränar mycket.

I vilket tänkande fastnar du i?

Vilka tankar fastnar du i och låter styra ditt beteende. Tankar som du slåss med eller försöker undvika eller ducka för och som har förmågan att återkomma om och om igen.

Regler

— Man måste alltid vara andra till lags för att andra ska tycka om mig.
— Man får aldrig visa sig svag eller osäker.
— Jag borde inte känna så här.

Du har tankar som ställer orealistiska krav på dig själv och andra. Du har hårda regler om hur man ska bete sig och överskattar hur hemskt det vore att inte leva upp till förväntningarna.

Skäl eller ursäkter

— Så här har jag alltid varit, så jag kan inte ändra på mig.
— Jag kommer att bli sårad och därför undviker jag relationer.
— Jag kan misslyckas och därför söker jag inget nytt jobb.
— Det är alldeles för stressigt just nu.

Du har tankar som anger skäl eller ursäkter för att en förändring inte är möjlig, önskvärd eller genomförbar. Dessa tankar hindrar dig från att åstadkomma förändring.

Omdömen

— Jag klarar inte av att misslyckas en gång till.
— Jag är dålig.
— Du är elak.
— Han är självisk.

Du har tankar som dömer hela tiden. Beteenden är bra eller dåliga, saker är farliga, tankar är hemska och du är skicklig eller misslyckad. Dömandet lägger krokben för dig själv eftersom det ofta leder till en kamp inom oss. Kritiska och utvärderande tankar är lätta att fasta i.

Det förflutna

— Varför vågade jag inte satsa på en utbildning?
— Varför vågade jag inte byta jobb?
— Varför sa jag det?

Du har tankar som spökar för dig. Du ältar gamla oförrätter, misslyckanden eller missade chanser. Du får flashbacks av gamla minnen.

Framtiden

— Om jag vore smal så skulle jag vara lycklig.
— Om jag visar mitt rätta jag kommer jag att bli uppsagd.
— Om jag misslyckas kommer det bli hemskt.

Du har tankar som håller dig upptagen på allt som måste göras i framtiden, oro över saker som kan hända eller om ett bättre liv.

Jag-beskrivning

— Jag är svag.
— Jag är värdelös.
— Jag behöver ingen hjälp.
— Jag har rätt och du har fel.

Du har tankar som sätter etiketter på dig själ. Det är dina tankar om dig själv och som beskriver vem du är som person. Dessa tankar ger en känsla av att du är dina tankar. Du tänker att du är svag och alltså är du svag.

Det finns många fler kategorier av tänkanden: svart-vitt tänkande, katastroftänkande, tankeläsning, spådomar med flera. För djupare beskrivning läs vidare här.

Hur utmanar du ditt sätt att tänka?

Ditt tänkande skapar lidande, problem och stress. Negativa automatiska tankar behöver inte tas bort, det handlar om att du lär dig förhålla dig till dem på ett sätt som bidrar till att minska ditt lidande som dessa tankar skapar för dig.

Ditt medvetande slutar aldrig att tänka, inte ens när du sover. Dina tankar är både medvetna och omedvetna, men du uppslukas av dem. Dessa tankar är ett sätt att skydda dig och hålla dig vid liv.

Det handlar inte om en tanke är sann eller osann, utan om hur användbar den är. Kommer tanken att hjälpa dig att skapa det liv som du vill leva.

Lägg märke till hur du tänker

Du kan hantera dina tankar på ett annorlunda sätt genom att först lägga märke till vad du tänker genom att genomföra denna övning som är hämtad ur boken ACT helt enkelt av Russ Harris (2011).

Distansera dig ifrån dina negativa tankar

Genom att öva på denna övning som är hämtad ur boken Acceptance and commitment therapy: An experimentella approach to behaviorism change av Steven Hayes m.fl. (1999) kan du lära dig att distansera dig ifrån dina negativa tankar.

Skriv ner två eller tre negativa självdömande tankar som du tänker lite då och då som gör att du mår dåligt. Behöver du hjälp med att komma på några tankar, fundera över följande frågor: Vad säger ditt huvud om din kropp när du ser dig själv naken i spegel? Vad säger ditt huvud om dina kvaliteter när du presterar och allt går på tok? Vad säger ditt huvud när du ska förstå att du inte duger?

Klar? Bra, välj ut den tanken som stör dig allra mest och använd den i övningen. Gör om din negativa tanke till en kort mening – med formen – Jag är X. Till exempel – Jag är värdelös eller -Jag är misslyckad.

Gå helt upp i denna tanke och tro på den så mycket som som du kan i tio sekunder. Lägg märke till hur det känns i kroppen att tänka den. Händer det något med andningen och puls, eller med känslor av obehag.

Upprepa nu tyst tanken igen, fast denna gång med följande lilla fras framför: – Jag har tanken att X. Till exempel – Jag har tanken att jag är värdelös. Notera vad som händer nu i kroppen.

Upprepa nu tanken igen, men denna gång med följande fras framför: – Jag märker att jag har tanken att jag är X. Till exempel – Jag märker att jag har tanken att jag är värdelös. Vad hände? Lade du märke till någon separation eller något avstånd från tanken? Om inte, gör om övningen med någon annan tanke.

Du kan använda denna teknik med alla typer av negativa tankar för att lära dig processen att inte snärjas av dina tankar. Så nästa gång ditt huvud säger någon negativ självdömande tanke till dig upprepa då tanken med att säga till dig själv: – Jag märker att jag har tanken att jag är X.

Ju mer du övar ovanstående övningar, desto bättre blir du att hantera dina negativa tankar. Sträva efter att använda dem mellan fem och tio gånger per dag. Gör dem till en del av dina vardagsrutiner.

Du får färdigheter som gör att du låter tankar komma och gå utan att fokusera på dem, att du märker att du har fastnat i dina tankar och att du kan ta dig loss från dina tankar om du fastnar i dem igen.

Du kan göra mycket själv men ibland behövs professionell hjälp för att utmana sitt sätt att tänka och främst de tankar som har sitt ursprung i din barndom. Behöver du hjälp med att bryta ditt sätt att tänka så kan du boka en tid hos mig genom att kontakta mig på info@vicente.se

25 juni, 2017

”Det är en del av mig som känner att den aldrig kommer att få den kärlek och närhet som jag behöver”.

— Jag har haft många nära relationer, men jag blir alltid besviken på en potentiell partner. I början har jag höga förhoppningar och förväntningar, men slutar varje gång i besvikelse.

— Jag blir alltid förälskad i otillgängliga potentiella partners. De partners som jag faller för är svala och distanserade. Jag pendlar mellan att vara i extas och förtvivlan. Min ilska ökar och partnern trivs allt sämre med att vara med mig.

— Jag lever ihop med en partner som inte ger mig någonting tillbaka. Min partner arbetar mycket och är jämt upptagen med sitt arbete. Min partner verkar inte vilja umgås med mig och jag känner mig ensam.

Dessa tankar speglar personer som bär på en djup och fast övertygelse om att deras behov av kärlek och närhet aldrig kan bli uppfyllt.

Känslomässig försummelse är det vanligaste sättet som många har farit illa som barn och det har skapat djupa känslomässiga sår i dig som inte syns, men som du känner av varje dag.

Många med dig är inte medvetena om dessa sår eftersom de aldrig har fått sitt grundläggande känslomässiga behov av trygg anknytning och acceptans tillgodosedda av deras anknytningspersoner.

Du förnekar ofta att dina behov är viktiga eller du tror att starka människor inte har behov. Du anser att det är dåligt eller svagt att fråga andra att möta dina behov. Du har problem med att acceptera att det finns ett ensamt barn inuti dig som vill ha närhet och kärlek från andra.

När detta känslomässiga sår väcks aktiveras tankar, känslor, minnen och kroppsliga förnimmelser som är kopplade till tidigare livserfarenheter av känslomässig försummelse:

Jag känner mig ofta ensam, ledsen, rädd och övergiven, skyldig, skamsen, oönskad, utanför, oälskbar och som att jag inte förtjänar närhet och kärlek.
Jag blir aldrig sedd, förstådd och älskad.
Jag har ingen att dela mina innersta tankar och känslor med.
Jag har ingen som stöttar mig och visar vägen framåt.
Jag har ingen som bryr sig om mig.
Jag har ingen att dela glädje och sorg med.
Jag har ingen att luta mig mot när livet känns tungt.
jag har en ständigt längtan efter närhet och kärlek.

Vilket ursprung till känslomässig försummelse har du?

Livserfarenheter av känslomässig försummelse börjar tidigt i barndomen. Dessa erfarenheter är svåra att sätta ord på för det har ofta sitt ursprung innan du hade orden för att beskriva det. Det är mer en känsla av att du kommer att vara ensam för evigt, du kommer aldrig att höras eller aldrig bli förstådd. Det känns som du saknar något och har en känsla av tomhet och ingen är där.

Det finns tre olika former av av kärleksbrist och uppdelningen gör det lättare för dig att förstå vilken typ av försummelse du har utsatts för som barn. Varje försummelse är kopplad till en aspekt av kärlek. Du kan ha blivit försummad bara på ett eller två av de här områdena, eller på alla tre:

Brist på omvårdnad; Omvårdnad är kopplat till värme, uppmärksamhet och fysisk tillgivenhet. Fick du sitta i dina föräldrars famn och bli vaggad? Blev du tröstad och lugnad av dina föräldrar? Tog dem sig tid att vara tillsammans med dig? Får du kramar av dina föräldrar när ni träffas idag? Om ditt svar är nej på dessa frågor så blev du försummad.

Brist på empati; Empati är kopplat till att ha någon som förstår din värld och bekräftar dina känslor. Blev du förstådd av dina föräldrar? Kunde du anförtro dig åt dina föräldrar när du hade det svårt? Lyssnade dina föräldrar när du hade något att berätta. Levde dem sig in i dina känslor? Om ditt svar är nej på dessa frågor så blev du försummad.

Brist på skydd; är kopplat till att få vägledning och stöd. Kunde du vända dig till dina föräldrar när du behövde råd? Fanns någon som såg till dig och fick dig att känna dig trygg? Om ditt svar är nej på dessa frågor så blev du försummad.

Vilket mönster har du i nära relationer?

Nära relationer innebär närhet. Du med livserfarenheter av känslomässig försummelse antingen undviker nära relationer helt och hållet eller har bara kortvariga relationer.

Du kanske avslutar relationen när den andra parten börjar komma för nära. Du letar efter lämpliga skäl för att dra dig ur och avsluta relationen.
Du skyddar dig själv från närhet genom att välja partner som du inte kan få.
Du kanske väljer någon som finns hos dig, men som är reserverad och otillgänglig.

Vad du än väljer så leder det till samma utgång. Du hamnar i situationer som präglas av känslomässig försummelse. På det viset återskapar du försummelsen som skedde i barndomen.

Men ger du dig in i en relation så är det stor risk att du återupprepar mönstret igen och väljer en partner:

som inte lyssnar på dig.
det är bara partnern som pratar.
verkar inte tycka om och ta i dig eller kyssa dig.
som är tillgänglig ibland.
som är kylig och distanserad.
som inte är lika intresserad att komma nära som du.
som inte finns tillhands för dig när du känner dig sårbar.
inte förstår hur du känner dig.
som ger mindre än vad du gör.
som du är besatt av.

Men om ger du dig in i en relation där din partner är känslomässig generös mot dig kommer du att:

inte tala om för din partner vad du behöver och sedan bli besviken att dina behov inte blir tillgodosedda.
inte tala om för din partner hur du känner och sedan bli ledsen över att inte bli förstådd.
inte tillåta dig själv att visa sårbarhet så att din partner får en möjlighet att skydda eller hjälpa dig.
bli arg och krävande.
att ständigt anklaga din partner för att inte bry sig tillräckligt om dig.
att själv bli distanserad och otillgänglig.
att sabotera förhållandet genom att du kräver att din partner ska kunna läsa dina tankar och uppfylla dina behov, att du tolkar varje tecken som om din partner inte bryr sig om dig.

Vilka strategier använder du för att hantera känslomässig försummelse?

Vid situationer som påminner om tidigare livserfarenheter av känslomässig försummelse agerar du så som du har lärt dig som barn. Du har olika strategier för hur du ska hanterar dessa situationer för att skydda dig själv från det upplevda hotet att bli avvisad:

Jag låter mig bli illa behandlad av andra av rädsla för att bli avvisad.
Jag söker andras åsikter och godkännande.
Jag dras ofta till dominerande personer.
Jag avvisar hjälp från andra.
Jag aktiverar mig hela tiden för att inte uppleva de negativa känslorna t ex arbetsnarkomani, överdriven träning, spelande, shopping, överdrivet dataspelande, TV-tittande, fantiserande och dagdrömmande, tröstätande.
Jag berättar inte för någon vad jag behöver och när mina behov inte uppfylls blir jag besviken eller får plötsliga vredesutbrott.
Jag berättar inte för någon hur jag känner och när ingen förstår mig blir jag besviken eller får plötsliga vredesutbrott.
Jag ställer orealistiska krav att andra ska möta alla mina behov.
Jag kräver att alla mina behov ska tillfredsställdas av min partner.

Hur kan du läka dessa känslomässiga sår?

Det är möjligt att läka dina känslomässiga sår, men det kräver ett kontinuerligt arbete av dig själv. Hur stor förändringen blir handlar om hur mycket du är bered att kämpa och hur uthållig du är. Dessa sår försvinner inte över en natt.

Börja med att lära dig att förstå hur du blev försummad i barndomen genom att känna det försummade barnet inom dig. Sedan förlika dig med vad som faktiskt hände dig som barn.

Lägg märke till när dina känslor av försummelse i dina nuvarande relationer aktiveras. Bli medveten om vad som du saknar i ditt liv idag. Tillåt dig att känna alla känslor som utlöses och försök inte att blockera några av känslorna.

Lägg märke till hur det varit i tidigare relationer och bli medveten över mönster som återkommer. Gör en lista över de fallgropar du behöver undvika framöver. Gör en lista över de viktigaste relationerna i ditt liv. Ställ sedan dessa frågor till dig själv och besvara dem:

— Vad har blivit fel i dessa relationer? Fick du dina behov tillgodosedda i relationerna? Ställde du orealistiska krav i relationerna? Tröttnade du när någon var snäll mot dig?

Ge dig inte in i relationer med personer som försummar dig, t ex personer som är kyliga och skapar stark attraktion. När du träffar någon som du attraheras av, skatta styrkan i dina känslor på en skala 0 till 10. Om du skattar 9 till 10 så tänk efter innan du ger dig in i relationen.

När du träffar någon som är känslomässigt generös ge då relationen en chans. För ofta känner du dig uttråkad i sunda relationer och får lust att lämna dem. Våga visa dig sårbar i relationen. Be om det du behöver.

Om du vill ha en relation som fungerar behöver du vara beredd att förmedla dina behov för att kunna få dina behov tillgodosedda. Gör det i lugn ton och utan anklagelser.

Du kan göra mycket själv men ibland behövs professionell hjälp för att läka dessa känslomässiga sår. Behöver du hjälp med att bryta dessa mönster så kan du boka en tid hos mig genom att kontakta mig på info@vicente.se

28 maj, 201725 juni, 2017

Vilket anknytningsmönster har du som vuxen?

Hur du tänker, känner, handlar och förhåller dig till andra människor formas i din barndom och påverkar dig genom hela livet. Det börjar med hur du har blivit behandlad av dina föräldrar eller andra anknytningspersoner eller andra barn. Dina föräldrar var:

förutsägbara, tillgängliga och empatiska, du fick hjälp och stöd både praktiskt och känslomässigt, du litade på att dina föräldrar fanns där för dig vid svåra situationer, vilket innebär att du har positiva förväntningar på nära relationer och har en positiv värdering av dig själv – trygg anknytning

otillgängliga eller bortstötande, de hade svårt att svara på dina behov, det lönade sig inte att visa några känslor, eftersom dina föräldrar inte gav dig tillräckligt gensvar, du undviker att visa dina känslor och var som barn väldigt snäll, vilket innebär att du har negativa förväntningar på nära relationer och har en positiv värdering av dig själv – otrygg undvikande anknytning

oförutsägbara och nyckfulla, ibland fick du hjälp och ibland inte, de hotade med att överge dig, även om de inte menade det, det ledde till att du blev osäker och klängig, i nya situationer blev du rädd och gnällig, vilket innebär att du har hög separationsängslan och har en negativ värdering av dig själv – otrygg ambivalent anknytning

oförmögna att se dina behov och utsatte dig för olika typer av övergrepp som till exempel misshandel eller försummelse, du har väldigt svårt för att ha bra relationer till andra, problemen kan vara svåra att lösa själv – vilket innebär att du har negativa förväntningar på nära relationer och har en negativ värdering av dig själv – otrygg desorganiserad anknytning

Anknytningsmönster som vuxen

Vilket anknytningsmönster lever du efter? De flesta av oss har något av de tre första anknytningsmönstren. Den fjärde kategorin är mer ovanlig och om du känner igen dig i den har du ett behov av professionell hjälp för att kunna bryta detta mönster.

Trygg

du har en bra självkänsla och självförtroende
du litar på dig själv och andra
du har lätt att komma andra nära
du har inga problem med att binda dig och inte rädd för att bli avvisad eller övergiven
du söker trygghet hos andra i stressade situationer
du har inte svårt att känna eller prata om dina känslor med andra
du hamnar inte i negativa tankemönster vid konflikter, utan du söker efter lösningar och reder ut missförstånd

Otrygg undvikande

du styrs av dina tankar istället för att känna
du undviker närhet och har svårt att binda dig
du är distanserad och kritisk mot din partner
du är kompis med din potentiella partner av rädsla för att bli avvisad eller övergiven
du har låga förväntningar på dig själv och andra
du undviker att visa dina känslor
du tycker att ensam är stark och vill inte vara beroende av andra
du vill vara till lags och därför anpassar dig mycket efter andra

Otrygg ambivalent

du styrs av dina känslor och har svårt att tänka förnuftigt i stressade situationer
du räknar inte med att få stöd och trygghet från andra
du är rädd för att bli ensam och övergiven, speciellt när du känner att din partner inte ser dina behov
du har svårt att lita på andra, du är klängig och beroende, besatt eller svartsjuk
du har dåligt självförtroende och accepterar att bli illa behandlad av andra
du står ut i en dålig relation för du tror att du inte förtjänar bättre
du binder dig snabbt med en partner och vill ha extremt nära relation, men samtidigt är du väldigt osäker på relationen
dina relationer är känslomässiga stormar eftersom du lever ut dina dramatiska känslor

Otrygg desorganiserad

du känner igen dig själv i både den undvikande och ambivalenta
du förstår inte dina egna behov
du har svårt att reglera dina känslor
du har svårt att ha nära relationer

Hur kan du förändra ditt anknytningsmönster?

Det är möjligt att ändra ditt anknytningsmönster, men det kräver ett kontinuerligt arbete av dig själv.

Börja med att lägga märke till hur du relaterar till andra människor. Se vilka mönster du kan identifiera.

Sluta fokusera på att försöka ändra på andra. Det är stor skillnad mellan vad du vill och vad du får av andra. Den enda du kan kontrollera och förändra är dig själv. Ju större gap mellan det du vill och det du får desto större frustration och ilska utsätter du den andra för.

Fråga din partner, vänner eller familj om hur de uppfattar dig, om det är möjligt. Det kan vara svårt att ställa denna fråga beroende på vilket anknytningsmönster du har. Kanske finns det åtminstone en person som du kan fråga i din närhet. Upplever de att du är klängig, svartsjuk, distanserad? Gå inte i försvar när du får svaret utan tacka för att de vill hjälpa dig genom att ge dig feedback.

När du har identifierat ditt mönster så sätter du upp värderiktade mål som du tror du kan uppnå. Om du vill ha en nära relation till människor, istället för att hålla avstånd, bestäm dig för vad det är det minsta steget du kan ta för att komma människor nära. Ett steg kan vara att berätta något personligt om dig själv för andra.

När du försöker gör något annorlunda mot vad du har lärt dig försök att se med en öppenhet, nyfikenhet och accepterande på hur dina känslomässiga reaktioner blir. Att göra annorlunda mot vad du har lärt dig kommer att väcka den rädsla som en gång gjort att du lärt dig detta anknytningsmönster.

Utmana ditt anknytningsmönster genom att möta dessa känslomässiga reaktioner genom att sitta stilla och andas lugnt. Känn efter hur det känns kroppsligt och vilka tankar och känslor som kommer. Gör detta en stund varje dag så hjälper det att lösa upp de känslor som har lagrats i din kropp i många år.

Behöver du hjälp med att bryta dessa mönster så kan du boka en tid hos mig genom att kontakta mig på info@vicente.se