Du får inte alltid som du vill!

— Jag vill att min partner blir mer öppen med sina känslor.
— Jag vill ha mera stöd av min partner.
— jag vill att min partner frågar mig hur min dag har varit.
— Jag vill att min partner tar initiativ till sex.

Vad du än vill ha. Antigen får du som du vill eller inte. Men du får inte alltid som du vill. Ju större gap det är mellan det du vill och det du får, desto jobbigare. Ett mindre gap kan få dig att känna dig ratad eller kan göra dig besviken, frustrerad, orolig och otrygg.

Ett större glapp kan göra dig arg, sur, grinig, svartsjuk, ledsen eller känner saknad. Riktigt stora gap kan få dig att bli ursinnig, ge dig ångest och förtvivlan eller panik. Detta är normala mänskliga reaktioner och du kan inte hindra dem från att dyka upp.

Om situationen uppstår där du inte får som du vill och du går på autopilot blir ditt beteende inte konstruktivt. Du försöker nu få det du vill genom att skrika, gråta eller anklaga din partner. Du gör allt för att få vad du vill ha. Men ju hårdare du trycker på desto mindre får du det du vill ha.

Din partner kan inte tillfredsställa alla dina behov!

Din partner kommer inte kunna tillgodose alla dina behov. Det är inte fel i att visa dina behov och försöka få dem tillfredsställda. Men du måste vara medveten om vilka konsekvenser det kan leda till. För trycker du på för hårt kommer det förr eller senare till en kritisk punkt.

Dina försök att få det du vil ha gör bara större skada än nytta. Men det innebär inte att du ska göra dig till en dörrmatta eller en ilsken tjur. För det fördärvar relationen.

Dina tankar får dig att tro att glappet är mycket större än det är. Du fastnar i negativa berättelser. Dessa berättelser innehåller Tankar som säger till dig att:

— Jag borde inte behöva be om det.
— Andras partner är inte lika självupptagna.
— Min partner skulle göra det om han bara älskade mig.

Du smälter samman med dina tankar och känslor vilket leder till att du dras ner i gapet och fastnar där. Nere i gapet sitter du fast och kan inte röra dig.

Dina behov handlar om vad du vill ha eller få. Exempel på behov att min partner:

— Bemöter mig med respekt.
— Bryr sig om mig.
— Visar att han älskar mig.

Men allt detta ligger utom din kontroll. Du kan inte få din partner till att gör dessa saker. Du kan be lugnt, aggressivt, hånfullt eller skrika. Du kan vädja på dina bara knän. Du kan slå din partner. Du kan ta ut skilsmässa eller separera. Men du kan inte få din partner till att göra som du vill.

Det är den verklighet som du behöver handskas med. Du kan styra vad du själv gör men inte vad du får. Du kan öka sannolikheten att få dina behov tillgodosedda, men det sker endast genom att du tar kontroll över vad du gör.

Vad kan jag göra om gapet är stort?

Om glappet är stort mellan vad du vill ha och vad du får av din partner kan du gå tillbaka till dina värden som partner. Ställ dig frågan:

— Hur vill du vara som partner?
— Vad vill du göra?
— Vad vill du stå för som partner?

Exempel på värden är medkänsla, omtänksamhet, stöd, kontakt, samarbete, ärlighet och respekt. Värden är önskade beteenden hos dig själv. Det handlar om vad du vill göra och fortsätta göra. Exempel på värden i livet:

— Du vill bemöta andra med respekt.
— Du ber andra behandla dig med respekt.
— Du skapar relationer med andra som värdesätter respekt
— Du umgås inte med andra som inte respekterar dig

Du kan närsomhelst agera utifrån dessa värden. Oavsett om du bemöts med respekt eller inte. För du styr över vad du själv gör. Du kan välja att först använda dig av ändamålsenliga strategier för att få dina behov tillgodosedda och sluta upp med att använda dem som inte är ändamålsenliga.

Trots att du använder dig av ändamålsenliga strategier och inte får dina behov tillgodosedda, måste du då välja mellan att stanna eller gå din väg. Men väljer du att stanna kvar, så är det bästa du kan göra är att öva dig på acceptans.

Sämsta valet är att stanna kvar och inte göra någonting. Du slösar bara tid och energi på att ängsla, sura, älta det förflutna, bråka, klaga, kritisera, stirra dig blind på det som inte fungerar, tröstäta, ta till droger eller alkohol, shoppa, och så vidare.

Ofta känns det obekvämt att göra det som faktiskt fungerar. Du måste lämna plats för obehagliga tankar och känslor. Du kan inte hindra tankar såsom; — Det är orättvist, — Om han bara…, — Varför ska jag behöva…. Du kan välja mellan att fastna i dem eller släppa taget om dem.

Försök att ta ett steg tillbaka från dina behov och istället se till dina värden, då kommer du oftast på ändamålsenliga lösningar. Men det är svårt. Ju större gapet är desto svårare är det med acceptans.

Ska jag stanna eller gå?

Det kan finnas situationer där den bästa lösningen är att faktiskt lämna. Men i relationer är det inte så tydligt och du kan brottas med frågan om du ska stanna eller gå. Du tillbringar stora delar av din vakna tid med sådana tankar. Att vara uppslukad av denna tankeprocess är ett enormt slöseri med tid och du går miste av stora delar av ditt liv här och nu.

Visst ska du ägna en viss tid åt att fundera över en relation som inte är bra. Du kan ta dig an problemet genom att:

— Gå din väg; blir din livskvalité bättre om du bryter upp ur relationen än om du stannar kvar?

— Stanna kvar och förändra det som går att förändra; kan du ändra dina beteenden som du har mest kontroll över?

— Stanna kvar och acceptera det som inte går att förändra; kan du ge plats åt jobbiga känslor och lära dig att acceptera det du inte kan förändra?

— Stanna kvar och ge upp och göra allting värre; vill du förvärra ditt eget lidande?

Du måste ställa dig frågan hur hårt är du bredd att jobba för att förbättra din relation? Du kan göra mycket själv men ibland behövs professionell hjälp för att förbättra er relation. Men tänk på att du kan inte få din partner att vilja ta hjälp. Behöver ni hjälp med att bryta era destruktiva mönster i er relation eller att få hjälp med acceptans hos dig själv, så kan ni boka en tid hos mig genom att kontakta mig på info@vicente.se

24 september, 2017

”Det är en del av mig som känner att jag är värdelös.”

—Jag är dum. Jag är en idiot. Jag är värdelös. Jag har inget att bidra med. Om någon får reda på hur jag egentligen är, vill dem inte ha med mig att göra.

—Jag har alltid känt att det är något fel på mig, långt där inne dit ingen kan se, och att jag kommer att få leva hela mitt liv utan att bli älskad.

—Jag bär på en hemlighet inom mig som inte får avslöjas, för om den blir det skulle jag aldrig bli accepterad.

Du som bär på dessa tankar bär på en djup och fast övertygelse om att vara underlägsen, otillräcklig och värdelös och skamfylld inför den du är i grunden som människa.

De flesta som har dessa tankar döljer eller undviker dem omedvetet. Eftersom det är så smärtsamt att bli medveten om det starka självförakt eller självhat som är förknippat med dessa tankar.

Vilket ursprung till värdelöshet och skam har du?

Värdelöshet och skam uppstår ur upplevelsen av att du inte varit älskad eller respekterad som barn. Du har regelbundet blivit kritiserad eller avvisad av någon av dina föräldrar. Det är en känsla av att inte vara värd något och det genomsyrar hela livet.

Jag blev ofta kritiserad eller bestraffad för hur jag såg ut, hur jag uppträdde eller vad jag sa.
Jag var alltid en besvikelse för mina föräldrar.
Jag blev avvisad av mina föräldrar.
Jag kände mig oälskad av mina föräldrar.
Jag blev sexuellt, fysiskt eller känslomässigt kränkt av någon av mina föräldrar.
Jag fick alltid skulden när något dåligt hände i familjen.
Jag fick ofta höra att jag var dålig, värdelös eller misslyckad.
Jag blev jämt jämförd med mina syskon som mina föräldrar ansåg vara bättre.
Jag blev bortvald till förmån av mina syskon.
Jag har skulden till att min pappa flyttade från oss när mina föräldrar separerade.

Dessa livserfarenheter bidrar till att din spontanitet, glädje, tillit och närhet går förlorad och ersätt av ett hårt och skyddande skal. Du skapar ett falskt jag, men inombords känner du dig fortfarande värdelös och oälskad.

Det viktiga du måste inse är att värdelöshet och skam ofta inte grundar sig på någon faktisk brist hos dig, utan hur bemötandet har sett ut i familjen.

Vilket mönster har du i relationer?

Nära relationer innebär att din partner kan upptäcka dina inre brister och fel. Har du övertygelse om att vara underlägsen, otillräcklig, värdelös och skamfylld väljer du antingen:

avstår helt från att ha kärleksrelationer,
har bara korta intensiva relationer,
har många relationer samtidigt
har en relation med någon som inte heller vill vara nära.

Men ger du dig in i en relation så är det stor risk att du återupprepar mönstret igen och väljer en partner:

som är kritisk och nedlåtande.
som kränker dig fysiskt eller psykiskt.
som inte är speciellt intresserad av dig.
som inte är intresserad av att lära känna dig.
som är lite sämre än du själv och som du inte älskar.
som inte kan engagera sig i relationen på allvar eller träffa dig så ofta.
som du själv kan förödmjuka, kränka eller nonchalera.

Vilka strategier använder du för att hantera värdelöshet och skam?

Vid olika situationer som påminner dig om tidigare livserfarenheter av känslan av värdelöshet och skam använder du dig av olika försvarsstrategier. Du agerar så som du har lärt dig som barn.

Tillbakadragande: jag undviker fysisk kontakt med andra eller situationer som väcker känslan av värdelöshet eller skam. Om tillbakadragandet blir allt för starkt kan det på sikt få värdelösheten och skammen att växa och övergå i social fobi. Jag är enormt nervös när jag ska tala inför en publik.

Undvikande: Jag undviker att känna mig värdelös eller skämmas genom att distansera mig från känslan. Jag måste visa mig perfekt. Jag försöker imponera på andra. Jag övertränar, överäter, missbrukar droger eller alkohol, utövar tvångsmässigt spelande eller shoppande. Jag utövar överdrivet dataspelande, tv-tittande eller dagdrömmer.

Attack mot dig själv: Jag nedvärderar mig inför andra genom att förminska mig själv, ”spela pajas”, underkasta mig eller konformt anpassa mig. Jag söker hela tiden bekräftelse från andra. Jag uppfyller andras behov och trycker undan mina egna. Vilket leder till att jag känner mig arg inombords. Jag känner hopplöshet vid motgångar i jobbet. Jag känner mig som en bluff när det går bra för mig. Jag tillåter min partner att kritisera och nedvärdera mig eller behandla mig illa. Jag jämför mig med andra hela tiden och känner mig underlägsen, blir avundsjuk och känner mig otillräcklig.

Attack mot andra: Jag är överkritisk mot andra. När jag blir kritiserad går jag i motangrepp. Jag är hotfull mot andra. Jag är föraktfull mot andra. Jag är svartsjuk. Jag känner mig överlägsen andra. Jag får andra att känna sig osäkra, obetydliga eller mindre viktiga. Jag är mycket kritisk mot mina barn. Jag kräver ständiga försäkringar om att min partner älskar mig. Jag är svartsjuk och kontrollerande mot min partner.

Hur kan du förändra känslan av värdelöshet och skam?

Det är möjligt att förändra detta mönster, men det kan ta flera år att förändra det. Hur snabbt du kan förändra det beror på hur straffande dina föräldrar har varit. Ju hårdare de har dömt dig, desto svårare är mönstret att förändra.

Att förändra mönstret innebär att stegvis börja behandla dig själv bättre, börja behandla andra bättre och börja kräva att bli bemött med respekt av andra. Vilket innebär att du förstärker din förmåga till omsorg om dig själva och andra, till samarbete och upplevelse av trygghet.

Börja med att öva upp din förmåga att känna dig trygg för att kunna reglera ditt hot- och stressystem. Att utöva compassionträning lär dig att aktivera ditt trygghetssystem med hjälp av andning och grundande övningar för kroppen.

Identifiera vad som händer i olika problemsituationer där du försöker fly eller gå till motangrepp för att hantera känslan av värdelöshet och skam. Genom att vara uppmärksam på när du känner dig värdelös eller skäms.

Träna dig i ”medveten närvaro”, i övningarna lägger du märke till dina tankar, känslor och beteendeimpulser.

Utöva ”kärleksfull vänlighet”, meditation 5 till 7 gånger veckan för att utveckla en positiv självmedkänsla. Meditationen syftar till att skapa positiva känslor mot sig själv och sin omgivning.

Skriv ett brev till dem i familjen som kritiserade dig som barn. Du behöver inte sända brevet. Du ska uttrycka din sorg och ilska du känner mot dem och det är viktigt att du försvarar dig. Berätta hur det kändes att bli kritiserad och nedvärderad.

Kom ihåg att förändra känslan av värdelöshet och skam inte är en snabb process. Den kan ta många år att förändra, men hela tiden kommer du att göra framsteg. Tills slut kommer du att ta till dig att känslan av värdelöshet och skam inte är sanningen, utan något du har lärt dig.

Du kan göra mycket själv men ibland behövs professionell hjälp för att läka dessa känslomässiga sår. Behöver du hjälp med att bryta dessa mönster så kan du boka en tid hos mig genom att kontakta mig på info@vicente.se.

27 augusti, 201724 september, 2017

”Det är en del av mig som oroar mig för att de människor jag känner mig nära inte kommer att vara där för mig när jag behöver dem.”

— Hur bra än allt är i början av en relation är jag helt övertygad om att relationen är dömd att misslyckas. Minsta tecken på missnöje hos min partner är ett bevis på att partnern kommer att lämna mig.

— När min partner lämnar mig tillfälligt känns det som om personen aldrig ska komma tillbaka. Jag är hela tiden rädd för att förlora min partner.

— Jag lever hellre ensam än utsätter mig för risken att bli lämnad. Ingen skulle stanna kvar. Det är bättre att vara ensam.

— Jag anklagar ständigt min partner att vilja lämna mig. Vår relation är en bergochdalbana, med återkommande uppbrott och återföreningar.

Känner du igen dessa tankar kan det bero på att du bär på en djup och fast övertygelse att du kommer att förlora de personer som du älskar och att du kommer tvingas att leva helt ensam.

Denna känsla av övergivenhet inger dig en känsla av hopplöshet och otrygghet inför nära relationer och du har svårt att lita på andra. Du blir orolig att vara skild från den du älskar under kortare stunder.

När du känner dig övergiven aktiveras tankar och känslor som är kopplade till minnen från tidiga år i din barndom, under de första tre åren av ditt liv:

Ibland är jag så orolig att folk lämnar mig att jag kör dem bort.
Jag blir upprörd när någon lämnar mig ensam, även under en kort tid.
Jag kan inte räkna med människor som stöder mig att vara där regelbundet.
Jag kan inte låta mig bli riktigt nära andra människor, för jag kan inte vara säker på att de alltid kommer att vara där.
Jag oroar mig mycket för att de människor jag älskar kommer att hitta någon annan de föredrar och lämna mig.
Jag behöver andra människor så mycket att jag oroar mig för att förlora dem.
Jag kan inte vara mig själv eller uttrycka det jag verkligen känner, eller folk kommer att lämna mig.

Vilket ursprung till övergivenhet har du?

I det flesta fall börjar övergivenheten tidigt, innan du har orden för att beskriva vad som händer. Vilket innebär att du i vuxen ålder inte har tankar kopplade till erfarenheter av tidig övergivenhet.

Om du försöker prata om din upplevelse använder du till exempel ord som ”jag är ensam” eller ”det finns ingen där för mig”. Eftersom denna del av dig bildades vid en sådan tidig ålder har den en stark känslomässig påverkan.

När du känner dig övergiven känner du dig rädd, ledsen och arg. Först kommer paniken och du känner dig desperat. ”Var är min partner? Jag är helt ensam. Jag klara mig inte.”

Sedan när du har accepterat att partner är borta blir du ledsen och känner sorgen över ensamheten som om din partner aldrig kommer tillbaka.

När sedan partnern kommer tillbaka känner du dig arg både mot din partner för att denne lämnade dig och mot dig själv för att du är behövande.

Det finns två former av övergivenhet och uppdelningen gör det lättare för dig att förstå vilken typ av övergivenhet du har blivit utsatt för om barn:

Din uppväxt var allt för trygg och överbeskyddande. Dina anknytningspersoner skyddade dig för mycket. Du behandlades som du var yngre än du i själva verket var. Du fick aldrig lära dig själv att klara av saker och ting på egen hand. Det har inneburit att du tror att livet står och faller med en annan människa och tanken på att förlora denna person är outhärdlig.

Din uppväxt var präglad av känslomässig instabilitet med dina anknytningspersoner. Någon av dina anknytningsperson lämnade plötsligt hemmet genom skilsmässa eller dödsfall, var missbrukare, hade ett oförutsägbart beteende (plötsliga vredesutbrott), var fysiskt närvarande men hade fokus på något annat än på dig till exempel surfade på digitala plattformar eller mobiltelefoner. Det har inneburit att du är rädda att bli övergivna av dem du älskar, men du fungerar på egen hand.

Vilka mönster har du i nära relationer?

Dina nära relation är sällan lunga och stabila. Det beror på att du har en övertygelse av att relationer när som helst kan haverera. För om samhörigheten med partnern bryts är det som om du kastas ut i total ensamhet.

Du kanske väljer någon som finns hos dig men är otillgänglig och oförutsägbar för denne är gift eller har en annan relation och kan inte lova dig någonting.

Du dras till en partner som vill ha dig men håller tillbaka sina känslor eller visar dig kärlek ena stunden för att i nästa stund nonchalera dig.

Du kanske väljer partner som är känslomässigt instabila på grund av att de dricker för mycket, använder droger eller är deprimerad och finns inte där när du behöver det.

Även om du väljer en stabil partner så är det stor risk att du återupprepar mönstret igen:

du undviker nära relationer, även till en partner som erbjuder trygghet och stabilitet, eftersom du är rädd att förlora partnern eller komma för nära och bli sårad.
du oroar dig hela tiden för att din partner ska försvinna på ett eller annat sätt.
du överreagerar på saker som din partner säger eller gör och övertolkar dem som tecken på att partnern kommer att lämna dig.
du är svartsjuk och kontrollerande eller klänger dig fast för att hålla kvar partnern
du klarar inte att vara ifrån din partner, inte ens för några timmar eller dagar.
du anklagar din partner för att vara opålitlig eller otrogen.
som straff för att din partner har lämnat dig ensam drar du dig undan fysiskt eller känslomässigt.

Dessa mönster påverkar förmodligen också andra relationer du har, till exempel nära vänner. Vänskapsrelationer är också otrygga och du är överkänslig för allt som kan hota samhörigheten med en vän.

Vilka strategier använder du för att hantera övergivenheten?

Vid situationer som påminner om tidigare livserfarenheter av övergivenhet agerar du så som du lärt dig som barn. Du har olika strategier för hur du ska hantera dessa situationer för att skydda dig själv från det upplevda hotet att bli övergiven och ensam:

Jag låter mig bli illa behandlad av andra av rädsla för att bli övergiven och ensam.
Jag förnekar att jag har behov av samhörighet.
Jag undviker mina känslor och upplevs som känslomässigt avstängd.
Jag aktiverar mig hela tiden för att inte uppleva mig övergiven och ensam genom att till exempel aktivera mig med överdriven träning, arbete, spelande, shopping eller tröstätande.
Jag strävar efter att upprätthålla en fasad som andra ska tycka om, genom att vara utseendefixerad eller statusfixerad för att inte uppleva ensamheten.

Hur kan du läka din känsla av övergivenhet?

Om du är villig att arbete kontinuerligt med dig själv är det möjligt att förändra din upplevelse av övergivenhet och ensamhet. Här är de steg du behöver ta för att förändra din upplevelse av övergivenhet:

Börja med att förstå hur övergivenheten grundlades i din barndom. Vilka situationer i barndomen som har bidragit till din upplevelse av övergivenhet.

Sätt dig i lugn och ro och låt inre bilder från din barndom komma fram. Utgå från en övergivenhetskänsla i nutid och gå tillbaka till en tidigare situation där känslan var densamma.

Lägg märke till när dina känslor av övergivenhet och ensamhet aktiveras i dina nuvarande relationer. Öva dig på förmågan att upptäcka när dessa känslor aktiveras. Se om du kan känna igen det mönster som dessa känslor aktiverar genom att söka efter det.

Skriv en lista över återkommande mönster du kan se och vilka fallgropar du behöver undvika.

Undvik relationer med oengagerade, instabila och ambivalenta partners eller vänner, även om du dras till dem.

Undvik att klamra dig fast, agera svartsjukt eller överreagera på normala separationer genom att kontrollera ditt sätt att överreagera på små känslomässiga besvikelser.

Upptäck dina egna resurser och skaffa dig erfarenheter av att vara ensam.

Om du känner en stark känsla av övergivenhet och ensamhet och du inte verkar kunna skapa en fungerade relation bör du överväga att börja i terapi. Vill du ha hjälp kan du boka en tid hos mig genom att kontakta mig på info@vicente.se