”Det är en del av mig som oroar mig för att de människor jag känner mig nära inte kommer att vara där för mig när jag behöver dem.”

— Hur bra än allt är i början av en relation är jag helt övertygad om att relationen är dömd att misslyckas. Minsta tecken på missnöje hos min partner är ett bevis på att partnern kommer att lämna mig.

— När min partner lämnar mig tillfälligt känns det som om personen aldrig ska komma tillbaka. Jag är hela tiden rädd för att förlora min partner.

— Jag lever hellre ensam än utsätter mig för risken att bli lämnad. Ingen skulle stanna kvar. Det är bättre att vara ensam.

— Jag anklagar ständigt min partner att vilja lämna mig. Vår relation är en bergochdalbana, med återkommande uppbrott och återföreningar.

Känner du igen dessa tankar kan det bero på att du bär på en djup och fast övertygelse att du kommer att förlora de personer som du älskar och att du kommer tvingas att leva helt ensam.

Denna känsla av övergivenhet inger dig en känsla av hopplöshet och otrygghet inför nära relationer och du har svårt att lita på andra. Du blir orolig att vara skild från den du älskar under kortare stunder.

När du känner dig övergiven aktiveras tankar och känslor som är kopplade till minnen från tidiga år i din barndom, under de första tre åren av ditt liv:

  • Ibland är jag så orolig att folk lämnar mig att jag kör dem bort.
  • Jag blir upprörd när någon lämnar mig ensam, även under en kort tid.
  • Jag kan inte räkna med människor som stöder mig att vara där regelbundet.
  • Jag kan inte låta mig bli riktigt nära andra människor, för jag kan inte vara säker på att de alltid kommer att vara där.
  • Jag oroar mig mycket för att de människor jag älskar kommer att hitta någon annan de föredrar och lämna mig.
  • Jag behöver andra människor så mycket att jag oroar mig för att förlora dem.
  • Jag kan inte vara mig själv eller uttrycka det jag verkligen känner, eller folk kommer att lämna mig.

Vilket ursprung till övergivenhet har du?

I det flesta fall börjar övergivenheten tidigt, innan du har orden för att beskriva vad som händer. Vilket innebär att du i vuxen ålder inte har tankar kopplade till erfarenheter av tidig övergivenhet.

Om du försöker prata om din upplevelse använder du till exempel ord som ”jag är ensam” eller ”det finns ingen där för mig”. Eftersom denna del av dig bildades vid en sådan tidig ålder har den en stark känslomässig påverkan.

När du känner dig övergiven känner du dig rädd, ledsen och arg. Först kommer paniken och du känner dig desperat. ”Var är min partner? Jag är helt ensam. Jag klara mig inte.”

Sedan när du har accepterat att partner är borta blir du ledsen och känner sorgen över ensamheten som om din partner aldrig kommer tillbaka.

När sedan partnern kommer tillbaka känner du dig arg både mot din partner för att denne lämnade dig och mot dig själv för att du är behövande.

Det finns två former av övergivenhet och uppdelningen gör det lättare för dig att förstå vilken typ av övergivenhet du har blivit utsatt för om  barn:

  • Din uppväxt var allt för trygg och överbeskyddande. Dina anknytningspersoner skyddade dig för mycket. Du behandlades som du var yngre än du i själva verket var. Du fick aldrig lära dig själv att klara av saker och ting på egen hand. Det har inneburit att du tror att livet står och faller med en annan människa och tanken på att förlora denna person är outhärdlig.
  • Din uppväxt var präglad av känslomässig instabilitet med dina anknytningspersoner.  Någon av dina anknytningsperson lämnade plötsligt hemmet genom skilsmässa eller dödsfall, var missbrukare, hade ett oförutsägbart beteende (plötsliga vredesutbrott), var fysiskt närvarande men hade fokus på något annat än på dig till exempel surfade på digitala plattformar eller mobiltelefoner. Det har inneburit att du är rädda att bli övergivna av dem du älskar, men du fungerar på egen hand.

Vilka mönster har du i nära relationer?

Dina nära relation är sällan lunga och stabila. Det beror på att du har en övertygelse av att relationer när som helst kan haverera. För om samhörigheten med partnern bryts är det som om du kastas ut i total ensamhet.

  • Du kanske väljer någon som finns hos dig men är otillgänglig och oförutsägbar för denne är gift eller har en annan relation och kan inte lova dig någonting.
  • Du dras till en partner som vill ha dig men håller tillbaka sina känslor eller visar dig kärlek ena stunden för att i nästa stund nonchalera dig.
  • Du kanske väljer partner som är känslomässigt instabila på grund av att de dricker för mycket, använder droger eller är deprimerad och finns inte där när du behöver det.

Även om du väljer en stabil partner så är det stor risk att du återupprepar mönstret igen:

  • du undviker nära relationer, även till en partner som erbjuder trygghet och stabilitet, eftersom du är rädd att förlora partnern eller komma för nära och bli sårad.
  • du oroar dig hela tiden för att din partner ska försvinna på ett eller annat sätt.
  • du överreagerar på saker som din partner säger eller gör och övertolkar dem som tecken på att partnern kommer att lämna dig.
  • du är svartsjuk och kontrollerande eller klänger dig fast för att hålla kvar partnern
  • du klarar inte att vara ifrån din partner, inte ens för några timmar eller dagar.
  • du anklagar din partner för att vara opålitlig eller otrogen.
  • som straff för att din partner har lämnat dig ensam drar du dig undan fysiskt eller känslomässigt.

Dessa mönster påverkar förmodligen också andra relationer du har, till exempel nära vänner. Vänskapsrelationer är också otrygga och du är överkänslig för allt som kan hota samhörigheten med en vän.

Vilka strategier använder du för att hantera övergivenheten?

Vid situationer som påminner om tidigare livserfarenheter av övergivenhet agerar du så som du lärt dig som barn. Du har olika strategier för hur du ska hantera dessa situationer för att skydda dig själv från det upplevda hotet att bli övergiven och ensam:

  • Jag låter mig bli illa behandlad av andra av rädsla för att bli övergiven och ensam.
  • Jag förnekar att jag har behov av samhörighet.
  • Jag undviker mina känslor och upplevs som känslomässigt avstängd.
  • Jag aktiverar mig hela tiden för att inte uppleva mig övergiven och ensam genom att till exempel aktivera mig med överdriven träning, arbete, spelande, shopping eller tröstätande.
  • Jag strävar efter att upprätthålla en fasad som andra ska tycka om, genom att vara utseendefixerad eller statusfixerad för att inte uppleva ensamheten.

Hur kan du läka din känsla av övergivenhet?

Om du är villig att arbete kontinuerligt med dig själv är det möjligt att förändra din upplevelse av övergivenhet och ensamhet. Här är de steg du behöver ta för att förändra din upplevelse av övergivenhet:

  • Börja med att förstå hur övergivenheten grundlades i din barndom. Vilka situationer i barndomen som har bidragit till din upplevelse av övergivenhet.
  • Sätt dig i lugn och ro och låt inre bilder från din barndom komma fram. Utgå från en övergivenhetskänsla i nutid och gå tillbaka till en tidigare situation där känslan var densamma.
  • Lägg märke till när dina känslor av övergivenhet och ensamhet aktiveras i dina nuvarande relationer. Öva dig på förmågan att upptäcka när dessa känslor aktiveras. Se om du kan känna igen det mönster som dessa känslor aktiverar genom att söka efter det.
  • Skriv en lista över återkommande mönster du kan se och vilka fallgropar du behöver undvika.
  • Undvik relationer med oengagerade, instabila och ambivalenta partners eller vänner, även om du dras till dem.
  • Undvik att klamra dig fast, agera svartsjukt eller överreagera på normala separationer genom att kontrollera ditt sätt att överreagera på små känslomässiga besvikelser.
  • Upptäck dina egna resurser och skaffa dig erfarenheter av att vara ensam.

Om du känner en stark känsla av övergivenhet och ensamhet och du inte verkar kunna skapa en fungerade relation bör du överväga att börja i terapi. Vill du ha hjälp kan du boka en tid hos mig genom att kontakta mig på info@vicente.se

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *