”Det är en del av mig som känner att jag är värdelös.”

—Jag är dum. Jag är en idiot. Jag är värdelös. Jag har inget att bidra med. Om någon får reda på hur jag egentligen är, vill dem inte ha med mig att göra.

—Jag har alltid känt att det är något fel på mig, långt där inne dit ingen kan se, och att jag kommer att få leva hela mitt liv utan att bli älskad.

—Jag bär på en hemlighet inom mig som inte får avslöjas, för om den blir det skulle jag aldrig bli accepterad.

Du som bär på dessa tankar bär på en djup och fast övertygelse om att vara underlägsen, otillräcklig och värdelös och skamfylld inför den du är i grunden som människa.

De flesta som har dessa tankar döljer eller undviker dem omedvetet. Eftersom det är så smärtsamt att bli medveten om det starka självförakt eller självhat som är förknippat med dessa tankar.

Vilket ursprung till värdelöshet och skam har du?

Värdelöshet och skam uppstår ur upplevelsen av att du inte varit älskad eller respekterad som barn. Du har regelbundet blivit kritiserad eller avvisad av någon av dina föräldrar. Det är en känsla av att inte vara värd något och det genomsyrar hela livet.

Jag blev ofta kritiserad eller bestraffad för hur jag såg ut, hur jag uppträdde eller vad jag sa.
Jag var alltid en besvikelse för mina föräldrar.
Jag blev avvisad av mina föräldrar.
Jag kände mig oälskad av mina föräldrar.
Jag blev sexuellt, fysiskt eller känslomässigt kränkt av någon av mina föräldrar.
Jag fick alltid skulden när något dåligt hände i familjen.
Jag fick ofta höra att jag var dålig, värdelös eller misslyckad.
Jag blev jämt jämförd med mina syskon som mina föräldrar ansåg vara bättre.
Jag blev bortvald till förmån av mina syskon.
Jag har skulden till att min pappa flyttade från oss när mina föräldrar separerade.

Dessa livserfarenheter bidrar till att din spontanitet, glädje, tillit och närhet går förlorad och ersätt av ett hårt och skyddande skal. Du skapar ett falskt jag, men inombords känner du dig fortfarande värdelös och oälskad.

Det viktiga du måste inse är att värdelöshet och skam ofta inte grundar sig på någon faktisk brist hos dig, utan hur bemötandet har sett ut i familjen.

Vilket mönster har du i relationer?

Nära relationer innebär att din partner kan upptäcka dina inre brister och fel. Har du övertygelse om att vara underlägsen, otillräcklig, värdelös och skamfylld väljer du antingen:

avstår helt från att ha kärleksrelationer,
har bara korta intensiva relationer,
har många relationer samtidigt
har en relation med någon som inte heller vill vara nära.

Men ger du dig in i en relation så är det stor risk att du återupprepar mönstret igen och väljer en partner:

som är kritisk och nedlåtande.
som kränker dig fysiskt eller psykiskt.
som inte är speciellt intresserad av dig.
som inte är intresserad av att lära känna dig.
som är lite sämre än du själv och som du inte älskar.
som inte kan engagera sig i relationen på allvar eller träffa dig så ofta.
som du själv kan förödmjuka, kränka eller nonchalera.

Vilka strategier använder du för att hantera värdelöshet och skam?

Vid olika situationer som påminner dig om tidigare livserfarenheter av känslan av värdelöshet och skam använder du dig av olika försvarsstrategier. Du agerar så som du har lärt dig som barn.

Tillbakadragande: jag undviker fysisk kontakt med andra eller situationer som väcker känslan av värdelöshet eller skam. Om tillbakadragandet blir allt för starkt kan det på sikt få värdelösheten och skammen att växa och övergå i social fobi. Jag är enormt nervös när jag ska tala inför en publik.

Undvikande: Jag undviker att känna mig värdelös eller skämmas genom att distansera mig från känslan. Jag måste visa mig perfekt. Jag försöker imponera på andra. Jag övertränar, överäter, missbrukar droger eller alkohol, utövar tvångsmässigt spelande eller shoppande. Jag utövar överdrivet dataspelande, tv-tittande eller dagdrömmer.

Attack mot dig själv: Jag nedvärderar mig inför andra genom att förminska mig själv, ”spela pajas”, underkasta mig eller konformt anpassa mig. Jag söker hela tiden bekräftelse från andra. Jag uppfyller andras behov och trycker undan mina egna. Vilket leder till att jag känner mig arg inombords. Jag känner hopplöshet vid motgångar i jobbet. Jag känner mig som en bluff när det går bra för mig. Jag tillåter min partner att kritisera och nedvärdera mig eller behandla mig illa. Jag jämför mig med andra hela tiden och känner mig underlägsen, blir avundsjuk och känner mig otillräcklig.

Attack mot andra: Jag är överkritisk mot andra. När jag blir kritiserad går jag i motangrepp. Jag är hotfull mot andra. Jag är föraktfull mot andra. Jag är svartsjuk. Jag känner mig överlägsen andra. Jag får andra att känna sig osäkra, obetydliga eller mindre viktiga. Jag är mycket kritisk mot mina barn. Jag kräver ständiga försäkringar om att min partner älskar mig. Jag är svartsjuk och kontrollerande mot min partner.

Hur kan du förändra känslan av värdelöshet och skam?

Det är möjligt att förändra detta mönster, men det kan ta flera år att förändra det. Hur snabbt du kan förändra det beror på hur straffande dina föräldrar har varit. Ju hårdare de har dömt dig, desto svårare är mönstret att förändra.

Att förändra mönstret innebär att stegvis börja behandla dig själv bättre, börja behandla andra bättre och börja kräva att bli bemött med respekt av andra. Vilket innebär att du förstärker din förmåga till omsorg om dig själva och andra, till samarbete och upplevelse av trygghet.

Börja med att öva upp din förmåga att känna dig trygg för att kunna reglera ditt hot- och stressystem. Att utöva compassionträning lär dig att aktivera ditt trygghetssystem med hjälp av andning och grundande övningar för kroppen.

Identifiera vad som händer i olika problemsituationer där du försöker fly eller gå till motangrepp för att hantera känslan av värdelöshet och skam. Genom att vara uppmärksam på när du känner dig värdelös eller skäms.

Träna dig i ”medveten närvaro”, i övningarna lägger du märke till dina tankar, känslor och beteendeimpulser.

Utöva ”kärleksfull vänlighet”, meditation 5 till 7 gånger veckan för att utveckla en positiv självmedkänsla. Meditationen syftar till att skapa positiva känslor mot sig själv och sin omgivning.

Skriv ett brev till dem i familjen som kritiserade dig som barn. Du behöver inte sända brevet. Du ska uttrycka din sorg och ilska du känner mot dem och det är viktigt att du försvarar dig. Berätta hur det kändes att bli kritiserad och nedvärderad.

Kom ihåg att förändra känslan av värdelöshet och skam inte är en snabb process. Den kan ta många år att förändra, men hela tiden kommer du att göra framsteg. Tills slut kommer du att ta till dig att känslan av värdelöshet och skam inte är sanningen, utan något du har lärt dig.

Du kan göra mycket själv men ibland behövs professionell hjälp för att läka dessa känslomässiga sår. Behöver du hjälp med att bryta dessa mönster så kan du boka en tid hos mig genom att kontakta mig på info@vicente.se.

27 augusti, 201724 september, 2017

”Det är en del av mig som oroar mig för att de människor jag känner mig nära inte kommer att vara där för mig när jag behöver dem.”

— Hur bra än allt är i början av en relation är jag helt övertygad om att relationen är dömd att misslyckas. Minsta tecken på missnöje hos min partner är ett bevis på att partnern kommer att lämna mig.

— När min partner lämnar mig tillfälligt känns det som om personen aldrig ska komma tillbaka. Jag är hela tiden rädd för att förlora min partner.

— Jag lever hellre ensam än utsätter mig för risken att bli lämnad. Ingen skulle stanna kvar. Det är bättre att vara ensam.

— Jag anklagar ständigt min partner att vilja lämna mig. Vår relation är en bergochdalbana, med återkommande uppbrott och återföreningar.

Känner du igen dessa tankar kan det bero på att du bär på en djup och fast övertygelse att du kommer att förlora de personer som du älskar och att du kommer tvingas att leva helt ensam.

Denna känsla av övergivenhet inger dig en känsla av hopplöshet och otrygghet inför nära relationer och du har svårt att lita på andra. Du blir orolig att vara skild från den du älskar under kortare stunder.

När du känner dig övergiven aktiveras tankar och känslor som är kopplade till minnen från tidiga år i din barndom, under de första tre åren av ditt liv:

Ibland är jag så orolig att folk lämnar mig att jag kör dem bort.
Jag blir upprörd när någon lämnar mig ensam, även under en kort tid.
Jag kan inte räkna med människor som stöder mig att vara där regelbundet.
Jag kan inte låta mig bli riktigt nära andra människor, för jag kan inte vara säker på att de alltid kommer att vara där.
Jag oroar mig mycket för att de människor jag älskar kommer att hitta någon annan de föredrar och lämna mig.
Jag behöver andra människor så mycket att jag oroar mig för att förlora dem.
Jag kan inte vara mig själv eller uttrycka det jag verkligen känner, eller folk kommer att lämna mig.

Vilket ursprung till övergivenhet har du?

I det flesta fall börjar övergivenheten tidigt, innan du har orden för att beskriva vad som händer. Vilket innebär att du i vuxen ålder inte har tankar kopplade till erfarenheter av tidig övergivenhet.

Om du försöker prata om din upplevelse använder du till exempel ord som ”jag är ensam” eller ”det finns ingen där för mig”. Eftersom denna del av dig bildades vid en sådan tidig ålder har den en stark känslomässig påverkan.

När du känner dig övergiven känner du dig rädd, ledsen och arg. Först kommer paniken och du känner dig desperat. ”Var är min partner? Jag är helt ensam. Jag klara mig inte.”

Sedan när du har accepterat att partner är borta blir du ledsen och känner sorgen över ensamheten som om din partner aldrig kommer tillbaka.

När sedan partnern kommer tillbaka känner du dig arg både mot din partner för att denne lämnade dig och mot dig själv för att du är behövande.

Det finns två former av övergivenhet och uppdelningen gör det lättare för dig att förstå vilken typ av övergivenhet du har blivit utsatt för om barn:

Din uppväxt var allt för trygg och överbeskyddande. Dina anknytningspersoner skyddade dig för mycket. Du behandlades som du var yngre än du i själva verket var. Du fick aldrig lära dig själv att klara av saker och ting på egen hand. Det har inneburit att du tror att livet står och faller med en annan människa och tanken på att förlora denna person är outhärdlig.

Din uppväxt var präglad av känslomässig instabilitet med dina anknytningspersoner. Någon av dina anknytningsperson lämnade plötsligt hemmet genom skilsmässa eller dödsfall, var missbrukare, hade ett oförutsägbart beteende (plötsliga vredesutbrott), var fysiskt närvarande men hade fokus på något annat än på dig till exempel surfade på digitala plattformar eller mobiltelefoner. Det har inneburit att du är rädda att bli övergivna av dem du älskar, men du fungerar på egen hand.

Vilka mönster har du i nära relationer?

Dina nära relation är sällan lunga och stabila. Det beror på att du har en övertygelse av att relationer när som helst kan haverera. För om samhörigheten med partnern bryts är det som om du kastas ut i total ensamhet.

Du kanske väljer någon som finns hos dig men är otillgänglig och oförutsägbar för denne är gift eller har en annan relation och kan inte lova dig någonting.

Du dras till en partner som vill ha dig men håller tillbaka sina känslor eller visar dig kärlek ena stunden för att i nästa stund nonchalera dig.

Du kanske väljer partner som är känslomässigt instabila på grund av att de dricker för mycket, använder droger eller är deprimerad och finns inte där när du behöver det.

Även om du väljer en stabil partner så är det stor risk att du återupprepar mönstret igen:

du undviker nära relationer, även till en partner som erbjuder trygghet och stabilitet, eftersom du är rädd att förlora partnern eller komma för nära och bli sårad.
du oroar dig hela tiden för att din partner ska försvinna på ett eller annat sätt.
du överreagerar på saker som din partner säger eller gör och övertolkar dem som tecken på att partnern kommer att lämna dig.
du är svartsjuk och kontrollerande eller klänger dig fast för att hålla kvar partnern
du klarar inte att vara ifrån din partner, inte ens för några timmar eller dagar.
du anklagar din partner för att vara opålitlig eller otrogen.
som straff för att din partner har lämnat dig ensam drar du dig undan fysiskt eller känslomässigt.

Dessa mönster påverkar förmodligen också andra relationer du har, till exempel nära vänner. Vänskapsrelationer är också otrygga och du är överkänslig för allt som kan hota samhörigheten med en vän.

Vilka strategier använder du för att hantera övergivenheten?

Vid situationer som påminner om tidigare livserfarenheter av övergivenhet agerar du så som du lärt dig som barn. Du har olika strategier för hur du ska hantera dessa situationer för att skydda dig själv från det upplevda hotet att bli övergiven och ensam:

Jag låter mig bli illa behandlad av andra av rädsla för att bli övergiven och ensam.
Jag förnekar att jag har behov av samhörighet.
Jag undviker mina känslor och upplevs som känslomässigt avstängd.
Jag aktiverar mig hela tiden för att inte uppleva mig övergiven och ensam genom att till exempel aktivera mig med överdriven träning, arbete, spelande, shopping eller tröstätande.
Jag strävar efter att upprätthålla en fasad som andra ska tycka om, genom att vara utseendefixerad eller statusfixerad för att inte uppleva ensamheten.

Hur kan du läka din känsla av övergivenhet?

Om du är villig att arbete kontinuerligt med dig själv är det möjligt att förändra din upplevelse av övergivenhet och ensamhet. Här är de steg du behöver ta för att förändra din upplevelse av övergivenhet:

Börja med att förstå hur övergivenheten grundlades i din barndom. Vilka situationer i barndomen som har bidragit till din upplevelse av övergivenhet.

Sätt dig i lugn och ro och låt inre bilder från din barndom komma fram. Utgå från en övergivenhetskänsla i nutid och gå tillbaka till en tidigare situation där känslan var densamma.

Lägg märke till när dina känslor av övergivenhet och ensamhet aktiveras i dina nuvarande relationer. Öva dig på förmågan att upptäcka när dessa känslor aktiveras. Se om du kan känna igen det mönster som dessa känslor aktiverar genom att söka efter det.

Skriv en lista över återkommande mönster du kan se och vilka fallgropar du behöver undvika.

Undvik relationer med oengagerade, instabila och ambivalenta partners eller vänner, även om du dras till dem.

Undvik att klamra dig fast, agera svartsjukt eller överreagera på normala separationer genom att kontrollera ditt sätt att överreagera på små känslomässiga besvikelser.

Upptäck dina egna resurser och skaffa dig erfarenheter av att vara ensam.

Om du känner en stark känsla av övergivenhet och ensamhet och du inte verkar kunna skapa en fungerade relation bör du överväga att börja i terapi. Vill du ha hjälp kan du boka en tid hos mig genom att kontakta mig på info@vicente.se

25 juni, 2017

”Det är en del av mig som känner att den aldrig kommer att få den kärlek och närhet som jag behöver”.

— Jag har haft många nära relationer, men jag blir alltid besviken på en potentiell partner. I början har jag höga förhoppningar och förväntningar, men slutar varje gång i besvikelse.

— Jag blir alltid förälskad i otillgängliga potentiella partners. De partners som jag faller för är svala och distanserade. Jag pendlar mellan att vara i extas och förtvivlan. Min ilska ökar och partnern trivs allt sämre med att vara med mig.

— Jag lever ihop med en partner som inte ger mig någonting tillbaka. Min partner arbetar mycket och är jämt upptagen med sitt arbete. Min partner verkar inte vilja umgås med mig och jag känner mig ensam.

Dessa tankar speglar personer som bär på en djup och fast övertygelse om att deras behov av kärlek och närhet aldrig kan bli uppfyllt.

Känslomässig försummelse är det vanligaste sättet som många har farit illa som barn och det har skapat djupa känslomässiga sår i dig som inte syns, men som du känner av varje dag.

Många med dig är inte medvetena om dessa sår eftersom de aldrig har fått sitt grundläggande känslomässiga behov av trygg anknytning och acceptans tillgodosedda av deras anknytningspersoner.

Du förnekar ofta att dina behov är viktiga eller du tror att starka människor inte har behov. Du anser att det är dåligt eller svagt att fråga andra att möta dina behov. Du har problem med att acceptera att det finns ett ensamt barn inuti dig som vill ha närhet och kärlek från andra.

När detta känslomässiga sår väcks aktiveras tankar, känslor, minnen och kroppsliga förnimmelser som är kopplade till tidigare livserfarenheter av känslomässig försummelse:

Jag känner mig ofta ensam, ledsen, rädd och övergiven, skyldig, skamsen, oönskad, utanför, oälskbar och som att jag inte förtjänar närhet och kärlek.
Jag blir aldrig sedd, förstådd och älskad.
Jag har ingen att dela mina innersta tankar och känslor med.
Jag har ingen som stöttar mig och visar vägen framåt.
Jag har ingen som bryr sig om mig.
Jag har ingen att dela glädje och sorg med.
Jag har ingen att luta mig mot när livet känns tungt.
jag har en ständigt längtan efter närhet och kärlek.

Vilket ursprung till känslomässig försummelse har du?

Livserfarenheter av känslomässig försummelse börjar tidigt i barndomen. Dessa erfarenheter är svåra att sätta ord på för det har ofta sitt ursprung innan du hade orden för att beskriva det. Det är mer en känsla av att du kommer att vara ensam för evigt, du kommer aldrig att höras eller aldrig bli förstådd. Det känns som du saknar något och har en känsla av tomhet och ingen är där.

Det finns tre olika former av av kärleksbrist och uppdelningen gör det lättare för dig att förstå vilken typ av försummelse du har utsatts för som barn. Varje försummelse är kopplad till en aspekt av kärlek. Du kan ha blivit försummad bara på ett eller två av de här områdena, eller på alla tre:

Brist på omvårdnad; Omvårdnad är kopplat till värme, uppmärksamhet och fysisk tillgivenhet. Fick du sitta i dina föräldrars famn och bli vaggad? Blev du tröstad och lugnad av dina föräldrar? Tog dem sig tid att vara tillsammans med dig? Får du kramar av dina föräldrar när ni träffas idag? Om ditt svar är nej på dessa frågor så blev du försummad.

Brist på empati; Empati är kopplat till att ha någon som förstår din värld och bekräftar dina känslor. Blev du förstådd av dina föräldrar? Kunde du anförtro dig åt dina föräldrar när du hade det svårt? Lyssnade dina föräldrar när du hade något att berätta. Levde dem sig in i dina känslor? Om ditt svar är nej på dessa frågor så blev du försummad.

Brist på skydd; är kopplat till att få vägledning och stöd. Kunde du vända dig till dina föräldrar när du behövde råd? Fanns någon som såg till dig och fick dig att känna dig trygg? Om ditt svar är nej på dessa frågor så blev du försummad.

Vilket mönster har du i nära relationer?

Nära relationer innebär närhet. Du med livserfarenheter av känslomässig försummelse antingen undviker nära relationer helt och hållet eller har bara kortvariga relationer.

Du kanske avslutar relationen när den andra parten börjar komma för nära. Du letar efter lämpliga skäl för att dra dig ur och avsluta relationen.
Du skyddar dig själv från närhet genom att välja partner som du inte kan få.
Du kanske väljer någon som finns hos dig, men som är reserverad och otillgänglig.

Vad du än väljer så leder det till samma utgång. Du hamnar i situationer som präglas av känslomässig försummelse. På det viset återskapar du försummelsen som skedde i barndomen.

Men ger du dig in i en relation så är det stor risk att du återupprepar mönstret igen och väljer en partner:

som inte lyssnar på dig.
det är bara partnern som pratar.
verkar inte tycka om och ta i dig eller kyssa dig.
som är tillgänglig ibland.
som är kylig och distanserad.
som inte är lika intresserad att komma nära som du.
som inte finns tillhands för dig när du känner dig sårbar.
inte förstår hur du känner dig.
som ger mindre än vad du gör.
som du är besatt av.

Men om ger du dig in i en relation där din partner är känslomässig generös mot dig kommer du att:

inte tala om för din partner vad du behöver och sedan bli besviken att dina behov inte blir tillgodosedda.
inte tala om för din partner hur du känner och sedan bli ledsen över att inte bli förstådd.
inte tillåta dig själv att visa sårbarhet så att din partner får en möjlighet att skydda eller hjälpa dig.
bli arg och krävande.
att ständigt anklaga din partner för att inte bry sig tillräckligt om dig.
att själv bli distanserad och otillgänglig.
att sabotera förhållandet genom att du kräver att din partner ska kunna läsa dina tankar och uppfylla dina behov, att du tolkar varje tecken som om din partner inte bryr sig om dig.

Vilka strategier använder du för att hantera känslomässig försummelse?

Vid situationer som påminner om tidigare livserfarenheter av känslomässig försummelse agerar du så som du har lärt dig som barn. Du har olika strategier för hur du ska hanterar dessa situationer för att skydda dig själv från det upplevda hotet att bli avvisad:

Jag låter mig bli illa behandlad av andra av rädsla för att bli avvisad.
Jag söker andras åsikter och godkännande.
Jag dras ofta till dominerande personer.
Jag avvisar hjälp från andra.
Jag aktiverar mig hela tiden för att inte uppleva de negativa känslorna t ex arbetsnarkomani, överdriven träning, spelande, shopping, överdrivet dataspelande, TV-tittande, fantiserande och dagdrömmande, tröstätande.
Jag berättar inte för någon vad jag behöver och när mina behov inte uppfylls blir jag besviken eller får plötsliga vredesutbrott.
Jag berättar inte för någon hur jag känner och när ingen förstår mig blir jag besviken eller får plötsliga vredesutbrott.
Jag ställer orealistiska krav att andra ska möta alla mina behov.
Jag kräver att alla mina behov ska tillfredsställdas av min partner.

Hur kan du läka dessa känslomässiga sår?

Det är möjligt att läka dina känslomässiga sår, men det kräver ett kontinuerligt arbete av dig själv. Hur stor förändringen blir handlar om hur mycket du är bered att kämpa och hur uthållig du är. Dessa sår försvinner inte över en natt.

Börja med att lära dig att förstå hur du blev försummad i barndomen genom att känna det försummade barnet inom dig. Sedan förlika dig med vad som faktiskt hände dig som barn.

Lägg märke till när dina känslor av försummelse i dina nuvarande relationer aktiveras. Bli medveten om vad som du saknar i ditt liv idag. Tillåt dig att känna alla känslor som utlöses och försök inte att blockera några av känslorna.

Lägg märke till hur det varit i tidigare relationer och bli medveten över mönster som återkommer. Gör en lista över de fallgropar du behöver undvika framöver. Gör en lista över de viktigaste relationerna i ditt liv. Ställ sedan dessa frågor till dig själv och besvara dem:

— Vad har blivit fel i dessa relationer? Fick du dina behov tillgodosedda i relationerna? Ställde du orealistiska krav i relationerna? Tröttnade du när någon var snäll mot dig?

Ge dig inte in i relationer med personer som försummar dig, t ex personer som är kyliga och skapar stark attraktion. När du träffar någon som du attraheras av, skatta styrkan i dina känslor på en skala 0 till 10. Om du skattar 9 till 10 så tänk efter innan du ger dig in i relationen.

När du träffar någon som är känslomässigt generös ge då relationen en chans. För ofta känner du dig uttråkad i sunda relationer och får lust att lämna dem. Våga visa dig sårbar i relationen. Be om det du behöver.

Om du vill ha en relation som fungerar behöver du vara beredd att förmedla dina behov för att kunna få dina behov tillgodosedda. Gör det i lugn ton och utan anklagelser.

Du kan göra mycket själv men ibland behövs professionell hjälp för att läka dessa känslomässiga sår. Behöver du hjälp med att bryta dessa mönster så kan du boka en tid hos mig genom att kontakta mig på info@vicente.se

30 april, 201725 juni, 2017

Välkommen till min blogg!

Jag heter Maria Vicente och jag har startat den här bloggen för att blogga om allt som rör vuxna överlevare av övergrepp som barn. Det kan röra sig om områden som olika psykiska besvär, anknytning, känslor, tankar, behandlingsmetoder, m.m.

Så hur fick jag idén att starta ett företag och börja blogga?

Allt började med att jag läste boken ”Mod att vara sårbar” av Brené Brown. Jag har genom åren haft drömmen om att starta ett eget företag, men varje gång jag tänkte tanken kom en inre röst som sa att det var omöjligt för mig.

Vad skulle jag kunna bidra med? Vem skulle vilja anlita mig?

Det var den inre skamrösten som talade till mig. Det var skammen som hindrade mig att våga kasta mig ut i det okända och uppfylla min dröm.Den stoppar mig att ta risken att vara sårbar för det okända. Istället uppmanas jag i ”Mod att vara sårbar” att vara sårbar för att det i sin tur föder kreativitet och förändring. Många runt omkring mig säger att jag har förmågan att få människor att våga öppna sig och berätta om sina innersta tankar för mig. Att jag ser dem och bekräftar dem i sin sårbarhet.

Jag har alltid varit engagerad och kämpat mot orättvisor och hjälpt människor i vardagen. Det var i dessa stunder som jag funnit min mening i livet. Att hjälpa andra att finna sitt sätt att leva och arbeta på utifrån mer insikt om sig själva för att leva det liv de vill leva och inte det liv de lärt sig.

Varför skriva en blogg om vuxna överlevare av övergrepp som barn?

Genom åren har jag kommit i kontakt med många människor med olika bakgrunder. Men det alla dessa har eller har haft gemensamt är att de på olika sätt har varit utsatta för olika typer av övergrepp som barn.

Många av dessa vittnar om att när de har googlat om övergrepp som barn handlar bloggar och föreningar om sexuella övergrepp, bloggar som vänder sig till yngre och få som vänder sig till vuxna, övergrepp kopplade till alkoholiserade förälder eller förälder med personlighetsstörning. Andra bloggare skriver för andra som arbetar som psykolog eller terapeut. Många av dem jag har kommit i kontakt med känner inte igen sig i dessa.

De är framgångsrika och har ett ordnat liv men med ett inre ”sårat barn” som inte har fått sin röst hörd och sina behov tillgodosedda. Deras ”vuxna jag” varken lyssnar eller försöker förstå till vad de inre barnet försöker säga till dem.

Men vad är övergrepp?

Övergrepp är när du har utsatts som barn för fysiskt övergrepp, sexuellt övergrepp, emotionellt övergrepp eller kränkningar, vanvård eller försummelse av en vuxen person.

Fysiskt övergrepp är t ex att föräldern slog dig med baksidan av skorna eller ett bälte, drog dig i håret, du bestraffades genom slag.
Sexuella övergrepp är t ex att någon rörde vid din kropp som inte kändes bra eller röde ditt könsorgan, du uppmanades att röra vid någons könsorgan, du blev fotograferad eller filmad utan kläder, talade till dig på ett sexuellt sätt utan ditt samtycke.
Emotionellt övergrepp eller kränkningar är t ex att dina föräldrar var otillgängliga för dig, du var övergiven av dina föräldrar, tvingades att sköta hemmet och laga mat, lämnades i ditt syskons vård, dina syskon var sura och elaka, du tilläts inte visa olika känslor som ledsen, arg, föräldrarna ställde orimligt höga krav eller orimliga gränser.
Vanvård eller försummelse är t ex att dina föräldrar inte har levt upp till sitt ansvar som vårdnadshavare att se till att dina behov har blivit tillgodosedda, dina föräldrar har brustit i sin omsorg av dig, du har fått för lite mat, du har fått tagit hand om dig själv, du blev inte tagen till läkare när du var sjuk

Du som har utsatts för någon eller fler av dessa övergrepp återfinns i hela samhället. Övergreppen sker i alla samhällsskikt.

Men vad är en vuxen överlevare?

En vuxen överlevare är ett karaktärsdrag i din personlighet som du oftast får om du vuxit upp i en miljö där övergrepp har förekommit. Du har blivit en överlevare som har rest dig från en barndom fylld av övergrepp. Din personlighet och dina beteenden är katastrofinriktade.

Du vägrar att ge upp och kastar dig in i en kris rakt framifrån. Och du reser dig när du har blivit nedslagen och försöker igen. Du bygger relationer för att kunna tackla svåra situationer och finna stöd i dessa i de svåra situationerna.

Vid svåra situationer improviserar du för att lösa problemen. Och du fokuserar och koncentrerar dig på att hantera problemen som uppstår. Du håller huvudet kallt och agerar när det behövs. Du överlever genom att rida ut stormen och gör det du behöver för att överleva.

Hur än övergreppen i barndomen gått till får de förr eller senare ofta allvarliga konsekvenser för dig som är drabbad. Även om övergreppen inträffade 30-40 år tillbaka i tiden kan de prägla hela din livssituation, ditt psyke, dina beteenden, dina relationer och ditt föräldraskap.

Vad vill jag du ska få med dig när du läser min blogg?

Som läsare av min blogg vill jag kunna ge dig verktyg som får dig att förstå hur anknytningen som barn påverkar dig i dina vuxna relationer, hur skammen påverkar din psykiska hälsa och mycket mera.

Min förhoppning är att bloggen ska bidra till att du som läsare slutar att jaga efter lyckan. Utan att du påbörjar din resa mot att bli förnöjsam och leva ett rikt och meningsfullt liv.

När kommer jag att publicera mina blogginlägg?

Till en början kommer mina inlägg att publiceras sista söndagen varje månad. Jag strävar efter kvalité före kvantitet. Du som läsare av min blogg ska kunna få med dig något. Du är välkommen att kommentera mina inlägg, men jag förbehåller mig rätten att bara publicera det jag tycker hör till mina ämnen. Andra frågor och åsikter svarar jag gärna på via kontaktformuläret under kontakt.

Jag ser fram emot en dialog mellan oss.